Tabemono – flickans perspektiv

Flickans perspektiv:

Botulfsplatsen – Lunds kanske viktigaste busshållsplats med förbindelser till stadens alla hörn och kanter -inte konstigt att det är mycket liv och rörelse där. Men vem hade trott att den lilla innergården mellan Mormors Bageri och Ali Baba hade kunde vara så fridfull? Möjligtvis någon av de många kvällsdrivare som i nödens stund går dit för att slå en drill – vilket pojken senare berättar är en ganska vanlig företeelse.

Det är mulet ute. Regnet strilar mjukt ner utanför den inglasade verandan där vi valt att ta plats. Det är lite för kvavt för somliga men jag finner den dåsiga värmen lugnande. Vi har perfekt utsikt över byggnadsställningarna och de stillastående utomhusfläktarna ovanpå träskjulet mitt emot oss. Pojken berättar att man byggt om här ett ganska bra tag. Synd, tänker jag, för det är trots allt just den slitna charmen som får mig att älska Tabemono redan innan jag satt min fot innanför dörren. Enligt pojken ska stället ha fått mycket dålig kritik, speciellt på grund av personalens dåliga språkkunskaper. Man måste typ kunna japanska för att få rätt mat, säger han. Därför har vi också tagit en extra sväng tillbaka utanför gården för att ha full koll på menyn där. Det visar sig helt onödigt och nästan lite löjligt då vi genast välkomnas in av en ung asiatisk tjej med perfekt svenska.

Hon är vänlig och talar lågmält men tydligt och tar uppmärksamt vår beställning. Tofu Teriaki till pojken, en medium sushi till mig och självklart misosoppa till oss båda. På det beställer vi varsin Kirin. Lite dyr men god läskande japansk öl.

Maten får vi ut snabbt, trots att den görs på plats (med undantag för misosoppan). Soppan är salt, smakar rikligt av både vårlök och nori (tångblad) och innehåller generöst med tofu som är något mjölig, förmodligen på grund av att den fått stå ett tag.

Min sushitallrik, bestående av 6 stycken sashimi (stora sushirullar) och 4 par nigiri (risbädd med diverse på), är dekorativt upplagd och innehåller bland annat omelet, lax, tigrräka, gurka samt någon vit fisk. Allt är fräscht och skuret i perfekta munsbitar. Good to go in two. Riset är välbalanserat och konsistensen lagom. Till och med jag som äger lika mycket smidighet med ätpinnar som Bambi på hal is lyckades få i mig allt utan några större olyckor.

Teriyakin är krämig och lagom stark. Jag vet att de flesta som äter asiatiskt föredrar lite kryddigare mat, men just det är precis lagom het för min tunga. Den vegetariska varianten innehåller Tofu istället för kött och det fungerar utmärkt även om konsistensen skiljer sig betydligt. Själv älskar jag det porösa och något sega tuggmotstånd som tofun ger, men pojken verkar inte lika övertygad.

Till dessert blir det en gammal hederlig skopa vaniljglass med frukt. Sötman bryter tacksamt av från maten men i sig själv är glassen inget att hurra för. Frukten är ganska tråkig, det mest framträdande är äpple och persika som är lite för omogen för att funka.

Priserna är humana, om än inte biligast i stan, men det väger kvalitén definitivt upp för, möjligtvis med undantag för desserten. Det fanns även kaffe/te att beställa men jag tvivlar på att det vore värt pengarna. Dessutom var tallrikarna så pass välfyllda att dessert egentligen kändes överflödigt. Allt som allt gick notan på runt 400 kr. Väl spenderade pengar om du frågar mig. Dessutom kan man efter det skryta om att ha gästas Lunds äldsta japanska restaurang.

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Mat för två, Matställen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s