Maxwell Overton

Född: 14 april 1914
Död: 12 januari 1981

Jag hade inget vettigt för mig så jag stack ner till stan och handlade lite vin och rom på Systemet. Sedan drog jag hem till Torben där jag spelade tv-spel medan han tränade, en för mig något osmickrande situation egentligen. Hur som helst kom Torben hem och då gick vi till hans pärons nya dunderdåniga lya vid Botaniska trädgården. Ludvig tittade förbi och vi tog oss några rom-cola.

Så började vi samtala om typiska lundaprofiler. Pappa hade nämnt några sådana och den vars namn fastnade var Maxwell Overton.

Ludvig berättade att Maxwell Overton var den som fastställde Skånes högsta punkt. Han sa också att hans gode far en gång i tiden umgåtts med Overton på dåtidens hangout, som högst sannolikt var gamla haket Spisen. Tydligen var han då gammal men ofta eller alltid i sällskap med yngre tösabitar.

Då ringde Torbens pappa Mats L.

Torben frågar honom om herr Overton och får sedan lyssna i några minuter, för Mats L har likt all lundensare över trettio både hört ett och annat om denne lundastofil, men också träffat densamme.

Vi får veta att den lätt excentriske engelskättlingen ofta badade i Billebjer då han gick och hälsade på alla iklädd sin obefintliga badmundering. Sydsvenskan brukade skriva en artikel då Maxwell tog årets första dopp… ett slags lundensiskt sommartecken, antar jag. Han var dessutom en tvättäkta överliggare som pluggade hela livet utan att komma någon vart, innan han gick bort.

Hans föräldrar hade åstadkommit betydligt mer i livet, bland annat var hans mor den första kvinnan att göra någonting vettigt (eller något åt det hållet), och det var också med henne han bodde i en vindslägenhet på Clemenstorget.

Min farsa berättade en anekdot häromdagen:
Råkade man ringa till deras lägenhet från porttelefonen kunde det gå illa. Jag minns inte exakt vad han sa att han sagt, men på ett ungefär så här:
– Vem är det? frågade Maxwells morsa.
– Oj, förlåt mig, jag tryckte på fel knapp.
– Men vem är det?
– Det är ingen du känner, jag skulle trycka på en annan knapp.
– Då måste jag ringa polisen.
– Men jag tryckte bara på fel knapp för helvete!
– Jag måste ringa polisen.
– Men det var ett misstag, jag tryckte på fel knappajävel!
– Nu ringer jag polisen.

Han brukade dricka vitt vin med socker i, höll gärna långa tal allt som oftast, dessutom sades han vara långvägt släkt med ingen mindre än Charles Darwin. Om Max på ålderns höst kan man läsa det här:

”En annan rik källa att ösa ur var en inspelning med Corpset spelande på Mårtenstorget i Lund och den kände lundaprofilen Maxwell Overton föreläsande om skånetopografi. Maxwell bar inte helt välpassande löständer vilka sades en gång ha bitit honom i låret under en cykeltur och vilka bidrog till hans sluddriga och komiska uttal av t.ex. ”Luggude härad” (föreställ er detta uttalas med glappande tänder) och ”Bland annat” (”Blaaatt”). Behöver det sägas att stranden på Rhodos kallades ”Luggude beach”?”

En klok kvinna skrev en gång en lundadikt som började så här:

Okey att jag kanske är taskig som lärare
men jag har badat naken
med Maxwell Overton

Okey att eleverna kanske inte är nåt vidare dom heller
men vi har badat nakna
med Maxwell Overton

Han var en skön tjomme den där.

Annonser

10 kommentarer

Filed under Lundaoriginal

10 responses to “Maxwell Overton

  1. Pingback: Uppdateringar 30 juli 2009 « Mitt Lund

  2. Petter Berglind

    Maxwell bodde som sagts i en magnifik och enorm lägenhet vid Clemenstorget, mitt emot korvkiosken Träffade honom själv en del, men kände inte honom personligen. Jag var vid några tillfällen och hälsade på Thomas Måntelius som bodde i en pigkammare innanför köket i hans våning. Vid den tiden, slutet av 70-talet hade den prestigefyllda adressen blivit ett löst sammanhållet kollektiv av människor med ”fria värderingar och arbetsfrihet”.
    Enligt Thomas åt han mat en gång om dagen, aldrig hemma och alltid stekt fläsk med löksås. Thomas teori om hans bortgång är att maten till sist blev hans död.
    Frågan är om någon förklaring behövs, han var ju inte helt ung.
    VVid hans frånfälle evakuerades våningen på gästerna och i hans dödsbo hittade man hundratals timmar med bandinspelningar han hade gjort under långa nattliga, filosofiska samtal med vänner och inneboende. Han ville vara säker på att dokumentera eventuella geniblixtar som samtalen kunnat utmynna i. Han vilar bland många namnkunniga lundabor på östra begravningsplatsen vid Botaniska trädgården.

    • lerkot

      Oj vad jag skulle ge mycket för att komma åt de där bandinspelningarna. Hade varit otroligt spännande att höra. Vilken kiosk menar du förresten, på St Petrigatan eller vad den nu heter?

    • bo axelsson

      Rolig läsning…jag var en av de inneboende hos Maxwell…
      på S:t Petri Kyrkogata…i sex år och kände honom mycket väl..
      allt du skriver stämmer..han och jag satt uppe många nätter och snackade..han med Vino Blanco med extra socker i.. o jag med öl..

      Jag träffade också hans mor…Louise Petrén-Overton…hon var då mycket gammal och lite svår att prata med…men Maxwell passade upp henne…med hennes dagliga måltid som bestod av mosade bananer med grädde

  3. Tusse

    Sankt Petri Kyrkogata heter det väl?
    Det där om att han drack sockrad Beyaz och pratade med alla på Spisen har jag fått bekräftat från säker källa (en f.d. servitör på nämnda restaurang).
    Finns Spisen kvar, förresten? Inte för att jag längtar dit, men.

    • lerkot

      Stämmer. Och Spisen finns kvar – fast numera som restaurang och dräggig rockklubb. Är väl Ariman i viss mån som tagit den plats Spisen hade.

  4. På en inte alltför torr efterfest hemma hos Maxwell i slutet av sextiotalet skulle jag gå och pinka, öppnade en av dörrarna och där inne satt hans mamma! Hon var helt invalidiserad och hjälplös – Maxwell bodde hos henne ända till slutet. Massor av fester däruppe (Clemenstorget) i den överfyllda våningen, överfylld av böcker och dagstidningar… Så fort det fanns läckra damer med i sällskapet bjöd Máxwell hem på efterfest, han var vad vi sa på den tiden ”Förläst” och mkt originell… Jag var ofta där tillsammans med bl a läckerbiten Ewa Kleine – jag rodnar vid minnet! haha

  5. bent

    jag kommer ihåg maxwell från billebjer,han kom på sin vespa ,parkera o går ner till vattnet i sin ljusblåa badrock o med en badboll under armen.tar av sig o går i vattnet spritt sprongandes!

  6. Kaj
    Jo då…Louis tog sin studentexamen 1899 som privatist på Lunds Katedralskola (Kvinnor fick inte studera på Katte på den tiden. Hon gifte sig med en skotske läkare Oveton som det sägs alltid besökte utedasset på Järnvägsstaionen i Lund för att snåla på pappret. Den tankspride Overton äntrade en dag pulpeteten för en föreläsning i medicin. När han lade upp sin portfölj visa det sig vara dassa locket och han hade glömt sin portfölj på järnvägsstaionen. Nå väl, Maxwell läste varje dag 5 dagstidningar för att som Folkpartist hålla sig ajour med politiken. Det har här skrivits att han blandade socker i vinet…det är bara delvis rätt. Han började sin krogkarrier på Stäket och när dess ägare sålde flyttade Maxwell till Storkällaren, av vilken anledninga han sen flyttade till Spisen vet jag inte. Maxwell äntrade Spisen dagligen med 5 dagstidningar. Han beställde då som alltid en flaska Tirnave och en punch mugg, helst varm. Det var just i denna punch mugg de 4 sockerbitarna hamnade…med ett ivrigt rörande så de smälte fort. Efter punchen konsumerades halva flaskan med Tirnave och resten i flaskan sparades till nästa dag. Det noterades ett stort M på ettiketten så personalen visste att det var Maxwels flaska. Maxwell hade i sina yngre dagar en blå vespa som han flitigt använde för att ta sig till Billebjär. Under sin ”semester” körde han på vespan ända till Skanör och Svanrevet där han idkade naturism. Den stora högtiden varje år för Maxwel var när Stadsministern skulle komma på besök och hålla tal för studenterna. Maxwell hade självutnämt påtagit sig rollen att på perongen i Lund möta Stadsministern. Själv mötte jag sista gången Maxwell på Spisen strax före hans död. Vi språkade om livet i allmänhet och Lund i synnerhet. Efter ett tag var jag tvungen att ursäkta mig med att jag skulle åka in till Malmö. Jag fick då en rejäl avhyvling av Maxwell som nogsamt påpekade att det inte heter ”Åka in till Malmö”. Det heter ”Åka ut till Malmö”. Så är det att betrakta världsmetropolen LUND.

  7. För många år sedan köpte jag Baedekers resehandbok för Sverige och Norge, tryckt 1905, på antikvariatet i Klostergatan. Pärmen pryds av en anilinblå stämpel ”Maxwell Overton, Geogr. inst. Lund” och inne i boken har han (?) daterat upp städers och köpingars invånarantal med blyerts. Klåfingrigt då, kul i dag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s