Thomas Måntelius

Ser du en man sitta i skräddarställning, trasiga glasögon och hippieaktiga kläder utanför Systembolaget så är det antagligen Thomas.

Han fyllde femtio förra vintern men det är länge sedan jag umgicks med honom oftare än så. När jag var liten brukade han dricka öl eller rasta hunden tillsammans med min far. Thomas framstod i mina ögon som sliten och gapig, men det var å andra sidan farsan och hans andra kompisar också.

I ung ålder ockuperade han en vindvåning vid Bangatan då hans älskade mor vräkts. Rubrikerna blev stora, min farmor som var journalist på uppåtgående blev förbannad för att farsan hjälpt Thomas vid ockupationen.

Ett annat minne, från slutet av 90-talet, är när min pappa just flyttat till Malmö. Thomas, som brutit benet, hade som vanligt ingenstans att bo så han sov på det hårda stengolvet i farsans lägenhet. För att uträtta sina behov använde han olika mjölkpaket som fyllt sin funktion.

Någon intervju med Thomas har jag inte gjort, men för någon vecka sedan pratade vi med varandra för första gången på många, många år.
– Du råkar inte ha tre kronor över?
– Jag vet inte Thomas, jag tror det är dåligt på myntfronten. Men du kanske vill ha en bira?
– Nämen tack, det var just precis det jag tänkte köpa!
Thomas ser 7,3%-etiketten.
– Oh, det här är ju riktig öl! Den bästa här på systemet. Tack så mycket!
– Inga problem, ha det bra.
– Ha det bra och tack igen.

Sedan den dagen har jag bestämt mig för att varje gång jag går till Systembolaget kilar jag bort till Thomas och skänker en bira. Folk kanske ser det som fel eller omoraliskt, men ölen är vad han lever för och vad han kommer leva för till sin död. Har jag möjlighet att göra någon en smula lyckligare för en simpel tia så tänker jag göra det, oavsett vad det handlar om.

Det är en möjlighet att göra hans vardag bättre och att ge mig ett leende på läpparna.

Advertisements

10 kommentarer

Filed under Lundaoriginal

10 responses to “Thomas Måntelius

  1. En fin artikel men ack så tragisk. Äntligen har jag fått reda på var min ”lilla” fosterson befinner sig och att han lever.
    I morgon kan du gratulera honom, han fyller 53 år då.

    Har Thomas berättat att han bodde hos sin pappa upp till tioårsålderna och att mamman redan då hade svårt att ta hand om sin son? Hon lämnade bort honom till oss men efter åtta år ville mamman ha sin son tillbaka. Hon hade vårdnaden så Thomas måste följa henne till Lund när hon flyttade ifrån Stockholm.
    Det blev till en svåröverkomlig sorg för Thomas lillasyster och för oss andra i familjen. Man kan undra hur Thomas mådde då när han miste ”sin familj”?

    Vet du något nytt om Thomas får du gärna berätta.

    • lerkot

      Springer jag på honom så lär jag definitivt gratulera.

      Det var mer än jag visste, faktiskt..

      Sprang på honom för inte så längesedan, i slutet av september eller så. Vi väntade på tåget och han verkade vara i gott skick. Lite stockholmska hade han också kvar – han frågade om han fick ”bomma” en cigg vilket han givetvis fick. Sedan berättade han om hur han jammat och druckit whiskey med Peps Persson för en herrans massa år sedan. Han berättade också att han precis kommit ut från sjukan för att han fått stryk av någon som tagit hans pengar… vilket inte kan varit särskilt många slantar. Men han verkade lika skinande glad som solen själv den dagen.

  2. Thomas var en del av mitt umgänge i slutet av 70- och början av 80-talet i Lund. De jag umgicks med var mestadels medelklassungdomar med lite rebellisk attityd och ofta, som Thomas, uppfyllda av hippieromantik och idealism.

    Thomas är väldigt rar, hjälpsam och vänlig. Hans optimism och frihetssträvan lämnar honom aldrig, hoppas jag.

    Väldigt många i dessa kretsar i Lund, särskilt de något yngre som sveptes med av en otäck heroin- och amfetaminvåg, har lämnat detta jordeliv, men Thomas är kvar i livet:
    http://www.sydsvenskan.se/lund/article250899/Vi-ar-nagra-manniskor-som-dricker-ihop.html
    http://www.sydsvenskan.se/lund/article250901/Beslutet-att-ta-bort-bankarna-delar-opinionen-i-Lund.html

    Det är nu många år sedan jag träffade honom. Senaste gången minns jag att han väckte starka beskyddarinstinkter och att jag ville ta hand om honom. Tror jag gav honom en tia till en öl…

  3. På tillfälligt besök i Lund tog jag idag en promenad i staden och på Råbygatan träffade jag på Thomas.
    Vi kände igen varandra på långt håll. Han tyckte jag hade blivit ”stor”. Sanningen är att det nog mest är min mage som vuxit.
    Lustigt (både roligt och märkligt) var att han berättade mycket om sitt liv, spontant, utan att jag frågade; det var nästan som att han hade en aning om att jag var nyfiken.
    Han växte upp i det lilla samhället Fjärdhundra, som ligger bara två mil norr om Enköping där jag själv bor nuförtiden. Vill inte här återge detaljerna i det han berättade, men det handlade om en rallytokig far och en härlig halvsyster, med mera.
    Det var roligt att träffa honom. Thomas är filosofisk och en sann existentialist. Godhjärtad och optimist. Jag har nog alltid tyckt att han skulle passa bra i rollen som Johannes Döparen. Kanske i en Monty Python film.
    Jag gav honom 5 € till en öl. Han frågade skrattande om det var okej att han istället tog tåget till Christiania för pengarna 🙂
    Vi tog några fotografier med armarna om varandra och han skrattade åt att han såg så allvarlig ut på bilderna.
    Efter en kort stund skiljdes vi åt med vänliga ord och handskakningar.

    • lerkot

      Det hade varit trevligt att ta del av de bilderna… Thomas är för dåligt dokumenterad. Och jag tror Dagmar här ovan också är nyfiken.

      • @lerkot, ta kontakt med mig via mejlen. Vill inte lägga ut bilderna utan Thomas’ godkännande och glömde fråga honom. Du och Dagmar kan få dom för endast privat bruk, inte avsedda för publicering någonstans. Ok?

  4. Vore roligt att få se bilderna.
    Tacksam om jag kan få dem till min e-postadress.
    Mvh
    Dagmar

  5. Edit: Jag har tagit bort denna kommentaren. För intern. Mvh Simon.

  6. Hej igen!
    Denna julhelg var jag nere i Skåne för att hälsa på släkt och vänner. Vid ett besök vid Lunds konsthall mötte jag Måntelius.
    Berättade för honom om den här bloggen och återgav efter bästa förmåga inledningen ”Ser du en man sitta i skräddarställning, trasiga glasögon och hippieaktiga kläder utanför Systembolaget så är det antagligen Thomas.” och vad som i övrigt skrevs.
    Thomas skulle kolla in här vid första bästa tillfälle, men han var inte så intresserad av Internet sa han.
    Han var glad, snygg och prydlig 🙂

  7. Hej!
    Roligt att höra.
    Undrar om Tjomas har någon kontakt med sin syster som numera bor i Västerås?
    Och de där bilderna som det talades om förut? Var blev de av? Jag skulle ju få dem för privat bruk via e-posten om jag förstod rätt.
    God fortsättning på nya året! Ävenså önskar jag Thomas detsdamma om du träffar honom.
    Mvh
    Dagmar M

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s