George Carnegie


George Carnegie (1935 – 2010) – eller George Arthur Jones som var hans födelsenamn – blev ett stående inslag på Lunds gator genom åren. Författarna bakom Sydsvenskans minnesord om mannen lär ha känt honom väl, men av logiska skäl utelämnade dem vissa av Georges egenheter, så som faktumet att han hade en och annan psykisk diagnos och att han kanske inte alltid berättat sanningen om sig själv.

Hur som helst var han mycket artig och igenkännbar med sin stora hårplatta i bakhuvudet. De grå luffarkläderna och de sista årets ständigt medföljande rullator gjorde honom till en klart märkbar person på bussarna.

Tydligen har han jobbat på Vipeholms mentalsjukhus och på Tetra Pak, men ursprungligen föddes han i USA innan han skulle köra till Frankrike och leva livet som konstnär och poet, men ett misstag gjorde att han körde åt fel håll och istället hamnade i Köpenhamn där en man bjöd honom över till Lund, där han stannade fram till sin död.

George hade ett tag ihop det med en kvinna på min gård på Djingis Khan. På den tiden var han ganska nerkrökad och bilden av en sorglig poet och konstnär som mellan uppträdandena på Mårtenstorget söp ner sig rejält känns som en rättvis bild.

De sista åren levde George huvudsakligen på gatan och i en nationellt känd skräpig lya på Kävlingevägen där han varken hade elektricitet eller vatten.

Vad han dog av exakt vet jag inte riktigt, men ptja… listan på vad det kan ha varit kan göras rätt lång.

7 kommentarer

Filed under Lundaoriginal

7 responses to “George Carnegie

  1. fd. lundabo

    Bodde du på D-gården?

  2. fd. lundabo

    Schysst! Bodde där också på Georges tid! Minns dock ingen med ditt namn därifrån? Kanske för stor åldersskillnad på oss, tror det fanns en Simon bland ”småbarnen”, minns hans mor bättre (Jannika? Jannike?), dom hade massa katter. Fast det hade iofs alla, vi också, så det säger ju inte så mycket! Flyttade därifrån -97 eller -98 tror jag. Är det fortfarande världens bästa område? 😀

    • lerkot

      Jo, men visst är det jag. Morsan heter Jannika och vi bor kvar än. Fortfarande världens bästa område – dock inte lika bra som på den tiden.

  3. George tyckte jag väldigt mycket om.Jag bodde då som nu på Östra Torn, och ibland kom George in mitt i natten för att låna oljefärger. Han målade och skulpterade. Jag översatte en diktsamling han hade skrivit om jazz till svenska, och den var mycket suggestiv. Jag vet inte om han fick den utgiven, och hoppas att det inte är för sent. Ja, George var bohem, och Lund är bohemernas stad, det är så det ska vara. Han hade kunnat få bättre uppbackning av samhället efter hjärtattacken han hade på 80-talet, och bättre hjälp av ps.öv. Jag saknar honom och våra nattliga filosofiska samtal. Är säker på att han är lycklig i sin himmel nu.

    • lerkot

      Frågan är då givetvis; har du kvar den diktsamlingen? I så fall hade man kunnat ge ut den via Vulkan eller liknande och kanske låta vinsten gå till någon rörelse George tyckte om. Kanske till något musikrelaterat, månne.

      Sedan kan man ju fråga sig vem som fick Georges tillhörigheter när han dog? Det borde finnas en hel del saker han målat eller skrivit som världen borde få se.

  4. Nej lerkot, tyvärr tog jag aldrig någon kopia. Den kanske finns bland hans kvarlämnade tillhörigheter, jag vet inte. Men det var fina dikter om en unik miljö, den svarta jazzens barndom. Jag skulle gärna sett den på Stadsbibliotekets Lundasamling, antingen som bok eller som makinskriven kopia. Det hade nog George gillat. Han hade en dotter han var stolt över minns jag, hon kanske har tagit hand om hans grejor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s