Salomon Schulman: ”Det förstockade Lund”

Jag bor mitt i Lunds Universitet. Bakom mig ligger gamla anatomen
där liken låg i formalin tills min yrkeskår slet upp deras
muskulatur in till minsta nervtråd. Nedanför backen ligger
Historiska institutionen, ärevördig där den hukar sig bakom Katolska
Kyrkan.

Idyllen framkallar trånad i ögonen på utombys. Stockholmare längtar
hit från stressen, men jag låter mig inte imponeras. Skrattande
brukar jag säga att risken är större att ni blir förstockade här.

Vårens sega professorsstrid besannar mina värsta farhågor. Kristian
Gerner, som redan är professor i Uppsala, vill göra Lund den äran.
Det får han inte, för att några bildade damer vill annorlunda. De
föredrar kvinnor på posten och tycker att Gerner

beter sig illa. Jag trodde faktiskt i min enfald att just lite
arrogans och egenheter borgade för en god professor.

Han är internationellt känd i motsats till många andra läromästare i
staden. Och han har skrivit många bra böcker. ”Centraleuropas
historia” intar en hedersplats på min bokhylla och tas fram bara det
börjar mullra i öst.

I början av åttiotalet hörde jag den mest profetiska föreläsning om
Sovjetsamväldets sönderfall. Det var på Smålands nation som denne
påstått ärkekonservative Gerner sa det orimliga – och bara några år
senare hade profetian slagit in. Så talar en framsynt historiker.

Föredraget var en summering av en föredömlig analys samt en kunskap
i slaviska språk som är få fackhistoriker förunnad. Han slapp att
göra sin forskning ur engelskspråkiga källor, som är så vanligt i
lärdomsstaden – utan kunde gå till ursprunget direkt.

Den akademiska världen är småskuren. Det vanligaste ordet som man
hör av en person med filosofie doktorsexamen är ett föraktfullt
”politiskt korrekt”. Sedan ser man ett fånigt leende breda ut sig
över ansiktet. Man kan då misstänka att personen framför är en
professor i vardande.

Sådan är inte Gerner. Han forskar och slåss. Föredrar att vara
obekväm hellre än att frottera sig med Lunds akademiska
sällskapsdamer.

Universitetet håller sakta på att bli en fritidsledarutbildning om
lärartillsättarna får hållas. Jag är säker på att studenterna om
några år kan sammanställa en käck liten rapport i ämnet etnologi om
den så kallade professorsstriden år 2002. Den framförs som ett
litet teaterstycke med någon utklädd till Gerner i birollen.

Detta känns som en angelägen forskning, och jag tycker att
Universitetet redan i dag borde fondera en ordenlig slant till
morgondagens vetenskapsmän.

SALOMON SCHULMAN, Kvällsposten 2002 05 09

2 kommentarer

Filed under Andras artiklar, Artiklar

2 responses to “Salomon Schulman: ”Det förstockade Lund”

  1. Syrénernas stad?

    Lund är syrénernas stad. Eller har åtminstone varit det i tusen år. Särskilt älskade är syrénerna vid Domkyrkan, som är de tidigast blommande i hela landet och som har stått där åtminstone sedan mitten av artonhundratalet. Just den nuvarande placeringen är orsaken till deras tidiga vårblomning. Men mitt i vintern meddelas plötsligt att de ska bort i samband med ombyggnaden av Domkyrkoplatsen. Den oprovocerade konflikten om syrénbuskarna är helt och hållet Domkyrkorådets ansvar. Det kan tyckas att det finns större problem i Lund än dessa syréner och det gör det också. Men det är bara så inpiskat typiskt och därför också en principfråga: man följer en i Lund alltför välkänd repressiv byråkratisk tradition.

    Man har valt att inte föra en dialog med allmänheten och istället köra över den med det ena beslutet efter det andra. Lundabornas känslor är dem likgiltiga och de anförda argumenten håller inte. Domkyrkorådets tal om ”fri siktlinje” är ett förlegat synsätt inom stadsplanering som närmast för tanken till arkitekten Haussmanns brutala snitt genom Paris innerstad när han skapade de breda boulevarderna 1853-70. I en medeltida stadskärna av Lunds modell har sådana sterila ingrepp ingenting att skaffa. Här borde det istället handla om trivsel, gemyt och mer grönska, inte mindre.

    Är alla sätt för myndigheterna att demonstre4ra sin makt över allmänheten bra? Det tycker inte lundaborna, och här har man passerat en tydlig gräns. Senast det skulle anläggas en ”fri siktlinje” i Lunds stadskärna var det ökända Genombrottet i slutet av sextiotalet— en fyrfilig motorväg tvärs genom centrum som skulle snudda Domkyrkan. Detta avvärjdes i sista stund med minsta möjliga röstmarginal tack vare allmänhetens protester. Det är vi tacksamma för nu, och om vi lyckas rädda syrénerna kommer också nästa generation att vara tacksamma — trots allt är det inte bara Domkyrkorådet som skall trivas i Lund. Låt syrénbuskarna vara ifred kräver en namninsamling, en insändarstorm och en facebookgrupp. Ja, kom ihåg striden om Almarna i Kungsträdgården 1970!

    Argumenten för att ta bort syrénerna håller alltså inte måttet. Man försvarar sig med att beslutet ”togs för länge sedan”. Som om det äldsta beslutet alltid var bäst och ett nyare beslut i sig vore sämre. Det allra äldsta beslutet var ju dessutom att anlägga syrénerna under 1850-talet. Någon kopplar beslutet till bristen på offentliga toaletter trots att det kommer nya toaletter i besökscentrat. Nej, om bäst argument vinner kommer syrénerna att vara kvar. Men i Lunds kommunalpolitik och i Eskils fantasier skall det vara så dåliga beslut som möjligt. Eskil —Sydsvenskans allsmäktige Lundakrönikör — borde i denna opinionsbildande nyckelposition värna lundabornas intressen. I stället hänvisar han till fascisten Marinetti i ett krypiskt och helt omotiverat försvar för förstörelsen.

    Domkyrkorådet har gjort sig kända förr för att kuppa igenom impopulära beslut. Den anskrämliga Schartaustatyn dök plötsligt upp 2003 utan att vare sig arkitekttävlingen för besökscentrat eller allmänheten meddelats. I riktlinjerna för denna tävling poängterades särskilt att syrénerna inte skulle få röras, vilket nu Domkyrkorådet struntar blankt i. Om Lund styrts demokratiskt skulle Schartau väck och syrénerna stanna. Blir det tvärtom så betyder det att Lund styrs odemokratiskt — vilket i så fall visserligen inte blir någon större överraskning. Men skamligt är det ändå.

  2. Hej Simon och Mitt Lunds läsare! Vill bara göra er uppmärksamma på ett par nya artiklar på ”Konst & Politik.” En om Det gamla Café Aten i våra hjärtan

    http://anarchyisorder.wordpress.com/2011/07/08/gamla-cafe-aten-i-vara-hjartan/

    …och en om 30 novembers historia i Lund.

    http://anarchyisorder.wordpress.com/category/betydelsen-av-30-november-betydelsen-av-30-november/

    Mvh Staffan/Konst&Politik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s