Lite mer om besökcentrat

Skrev några rader om domkyrkocentrat i förra veckan och nu säger gamle lundaprofilen att det tydligen inte görs någon arkeologisk utgrävning på platsen för den deformerade trälådan. Om det verkligen stämmer och hur det i så fall kommer sig ska jag kontakta någon rolig kommungubbe för att få nys om men för er som flyttat ifrån staden tänkte jag bjuda på en bild från hur det ser ut för tillfället.

Noterar även att mr Obvious varit i farten och satt upp en skylt intill arbetsplatsen som förtäljer för alla dumma turister att det minsann är Domkyrkan som ligger där intill:

Advertisements

3 kommentarer

Filed under Bilder

3 responses to “Lite mer om besökcentrat

  1. Petter Berglind

    I min ungdom saknades nästan allt sådant som numera fyller dagens ungas liv. Skolan slutade vid lunch och läxor hade vi, men ingen jag kände tog någon särskild notis om dem, tvärtom var det en risk att dra böcker med sig hem och glömma dem nästa dag. Hela lunds centrum var vår lekplats. Nöden var till stora delar tömt på sina urinnevånare och de dragiga omoderna studentrummen i kuporna var boplatser för hemlösa och fyllegubbar. Flera kvarter med tomma hus ofta med en massa spännande saker kvarlämnade. Jag älskade det som det såg ut i sitt förfall – faktiskt redan då. Jag kände mig ofta osäker på om vi gjorde rätt när vi lekte Stalingrad och lät gatustriderna fortsätta inne i husen. Husen blev ju lättare att riva när vi gjort halva jobbet och renovering inte längre kunde komma på tal. Här och var bodde någo eremit kvar som vägrade flytta. Det var nerpissade gubbar med intorkat snus runt munnen. Aggressiva som gårdskarlar i gamla pilsnerfilmer. Om man blev infångad av en sådan eller deras kvinnliga motsvarigheter åkte man på en lusing. Många av husen hade ganska stora trädgårdar där kattakärringarna odlade grönsaker att sälja på torget. I deras värld var vi när vi tvingades passera genom odlingarna, tjyvaongar. Några gånger i veckan jagades vi av polisen – varför visste vi inte, men vi stannade inte heller för att få veta. Vi kunde gångarna genom raderna med utedass, källarna med förbindels från ett hus till ett annat och vi var snabba. Numera vågar jag inte, men vi sprang på tvärbjälkarna på takstolarna uppe på vindarna. Det var mörkt i bottenplan på husen eftersom husen var igenspikade men vi visste exakt vägen och fallgroparna. I en gammal pälsaffär fanns massor med häftiga pälsbitar som vi fick loppbett av, på en delvis inredd vind hittade vi hundratals flaskor med okänt innehåll prydligt lagrade som i en vinkällare. Samtliga med grums i botten och olika nyanser av pissgult. En optimist kunde sagt hemgjort odrickbart vitt vin, men det var naturligtvis urin.
    Någon som inte orkat gå ut på dasset och tagit en flaska för att lätta på blåsan, inte så konstigt. Den industriella omfattningen och de paraderande gamla explorerflaskorna i räta led med etiketterna åt samma håll verkade mycet onormalt. Vi gick alltid och spottade efter att ha sett något äckligt, men så äckligt att vi inte var tvungna att leka skafthandgranater och kasta samlingen ut genom de oöppnade fönstren var vi nu inte. I just det här huset hade vi krypit in genom en insparkad spegel i en spegeldörr. Någon av oss såg eller tyckte oss se ett spöke i närheten av det rep som hängde olustigt från en takbjälke. Den hänsynslöshet vi använde mot varandra när vi ville först genom dörrhålet och ut var exempellös. Viktigast var det dock att inte vara den som blev sist. Den platsen var vikt åt han som var minst och det var inte jag

  2. Fredrik T

    Jag kan berätta om varför ingen ordentlig arkeologisk utgrävning gjorts under besökscentrum. Det beror på att man konstruerat huset utan grävd grund – det kommer att vila på en gjuten betongplatta direkt på den outgrävda marken.

    Detat kan ju i förstone låta bra. fornlämningarna blir ostörda lämnade kvar (faktum är att arkeologer hellre vill att fornlämningar skall ligga kvar än grävas ut – när man väl grävt ut är platsen s a s ”förstörd”). Problemet är dock att den gjutna plattan behöver stå på ett antal pålar för att inte sätta sig, och att dessa i och för sig relativt små men djupa hål riskerar att dränera marken på fukt – vilket ofelbart leder till att allt organiskt arkeologiskt material som kan finnas där nere förstörs!

    • Petter Berglind

      Har själv jobbat som grovis på utgrävningar för RAÄ. Vid anläggningen av sydgasledningen i början av 80-talet undrade jag varför vi grävde så brett när bara ett rör, om än grovt skulle ner i jorden. Fick då höra att utgrävning skulle göras om man så bara ville lägga anlägga en enkel väg utan att röra om i lerlagret. Bestämmelser om ”gott mått” runt vägar och gasledning fanns också.
      Kanske ville man undvika sättningar i det stora huset vid stortorget som kunnat uppstå om arkeologerna fått göra ett grundligt jobb. Marken i området lär vara eller har varit ganska instabil.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s