Smörlyckan

Notera att informationen i den här texten för närvarande är både obekräftad och långt ifrån komplett… but we’re getting there.

Namnet Smörlyckan handlar sannolikt om att det var en lycka, d.v.s. en mindre inhägnad åker (på ett ungefär), som var ovanligt fruktsam.

Områdets vägar: Göingegatan (efter Östra- och Västra Göinge härader), Albogatan (efter Albo härad) samt Onsjögatan (efter Onsjö härad). Dessutom finns det ett par större vägar utanför området, så som Getingevägen och Tornavägen men de inverkar ju knappast bara på området vi i den här texten ska försöka dissekera.

Getingevägen 50

Byggt: 1903
Historik:
Det här var det första huset som byggdes i området Smörlyckan 10 och detta skedde av snickaren Magnus Hansson 1903. Har byggnaderna tegel i grunden och alltså inte är gjutna, så kan man lita på att det är en tidig byggnation, i regel från 1900-talets början. Här har det bedrivits olika affärsverksamheter sedan Hansson flyttade in. Därefter kom fru Ida Jeppsen som hade en affär i källaren innan hon flyttade upp verksamheten i dagsljuset 1928.

Sedan kom Draco och som renoverade byggnaden och opererade djur i den innan de flyttade vidare och byggde vid Tuna, där man som bekant fortfarande håller till. Därefter bedrevs vidare forskning i lokalen innan det blev förvaringslokal för motorcyklar och nu har alltså boningshuset blivit pizzeria på senare dagar.

Jag skulle inte sätta mitt liv på att det är byggnaden på bilden som berörs i texten, det kan också vara den länga som finns på tomtens bakgård, men jag tror att jag är rätt på det och om ni hävdar någonting annat så hör för sjutton av er. Rätt ska vara rätt.

1903-1918: Magnus Hanssons snickeritjohejsan
1919?-19xx: Ida Jeppsens butik
Någonstans här emellan ska det både ha varit motorcykelförvaring och Ahls speceriaffär. Det kräver nog ytterligare forskning…
2005?-: Bellini Pizzeria

Getingevägen 52

Byggt: 190x
Historik:
Om jag inte gått vilse i mitt läsande så ska här ha funnits ett hökeri och i gårdshuset ska det ha funnits ett slakteri. I källarvåningen bodde det i så fall en skomakare som ”pliggade och klackade för en avgift efter råd och lägenhet”.

Getingevägen 58

Byggt: 19xx
Historik:
Smörlyckans största hus, Tvåvåningen, inhyste med stor sannolikhet en hel del mindre ekonomiskt framgångsrika familjer. Gamla berättelser från Smörlyckan viskar om smutsiga barn i mängder och trängsel utan dess like.

Advertisements

7 kommentarer

Filed under Platser

7 responses to “Smörlyckan

  1. Christina Holm

    Tvåvåningen

    Getingevägen 58/Göingegatan 2 (1903)

    I Tvåvåningen, som låg på hörnet Getingevägen 58/Göingegatan 2, fanns det många lägenheter och här bodde också många barnfamiljer. Bl a en familj som hade många söner och, i stort sett, själv kunde bilda större delen av fotbollslaget i Smörlyckan.

    I Tvåvåningen fanns också en cykelmakare som hade lokal i källaren utmed Göingegatan. Detta var praktiskt och bra så fort man fick punktering eller något annat fel på sin cykel.

    • Nils-Inge Enlund

      Fadern i den fotbollsspelande familjen hette Herman Eriksson. Han var svarvare på Nordiska armaturfabriken i femtio år och som pensionär på 1950- och 60-talen materialförvaltare i Lunds sportklubb. Sönerna hette i åldersordning Arthur, Tore, Gunnar, Gert och Siwe. En son, jag vill minnas att han hette Åke, drunknade i ”Dalen” – den lokala benämningen på Annetorps tegelbruksdammar.Siwe lär ha fått sitt namn av barnläkaren och professorn, Sture Siwe, som en eloge till modern som födde så många barn, åtminstone också två döttrar.

      • Nils-Inge Enlund

        Efter att ha samtalat med Tommy Hansson, som är barnbarn till Herman Eriksson via sin moder Asta, är det nu klarlagt att Herman hade ytterligare en son. Han hette Kalle och var äldst. Antalet döttrar var fyra: Asta, Karla, Ella och Gun i åldersordning. Modern hette Augusta. Hon födde sålunda 11 barn, varav sju söner, som ju räckte till ett 7-mannalag! Pojken som drunknade hette Åke. Han var näst äldst bland sönerna.

  2. Christina Holm

    Området Smörlyckan omnämns första gången 1672. ”Lyckan” anger att det var ett uppodlat, inhägnat område och ”smör” att det var ovanligt fruktbart. Vi trodde länge att det hette Smörlyckan eftersom kvarteret var fyrkantigt som en smörpaket.

    Getingevägen gick, som man trodde på den tiden, rakt norrut. Rätt upp i Sverige. Den var belagd med gatusten, hade två körfält och sluttade neråt rännstenen på båda sidor. Detta gjorde att det inte var så lätt för oss som cyklade att bli omkörd av något fordon. Då pressades man inåt trottoaren och ner i rännstenen och där välte man. På Getingevägen, som var en stor genomfartsled genom Lund, gick tung lastbilstrafik, traktorer med betor, bilar och bussar.

    Smörlyckan, med sina fyra gator – Getingevägen, Göingegatan, Albogatan och Onsjögatan bildar ett fyrkantigt kvarter. Det fanns på den tiden cirka 27 hus och de flesta var fler-familjshus. Det var hantverkare och arbetare som byggde husen. 1970 bodde det 170 personer i Smörlyckan.

    • Nils-Inge Enlund

      Bondgården Smörlyckan 15, som låg knappt 100 meter bortom Onsjögatan 11, arrenderades av Johan och Maria Ljung, födda 1880 resp 1875, från början av 1900-talet till 1948, då Johan dog. Arrendet övertogs då av sonen Allan, som drev jordbruket fram till 1960. På gården arbetade också Johans tvillingbror Nils-August fram till sin död 1959. Gården och åkrarna, från början cirka 40 tunnland, mot staden ner till Helgonavägen och Pålsjö tegelbruk, arrenderades av Lunds universitet. Allteftersom universitetet expanderade med Kemikum, Fysikum, Genetiska institutionen och Växtfysiologen krympte markerna. Efter brandövning med rökdykning revs gården år 1960 av brandkåren och lämnade plats för ytterligare en universitetsbyggnad.
      Allan fick arbete på Tetra Pak, befriad från mödosamt arbete på åkrarna samt tidigt och sent arbete med djuren – kor, grisar, höns/ankor och länge även två arbetshästar tills traktor anskaffades på 1950-talet. Som kuriosa kan nämnas att gården saknade elektricitet och rinnande vatten. Korna mjölkades för hand tills ett dieseldrivet elverk inköptes på 1950-talet.
      Lönsamheten i jordbruket var ändå såpass god att Johan och Maria kunde köpa 4-familjshuset Albogatan 3, där Allan med familj var bosatt liksom från 1941 äldsta dottern Elsa, född Ljung och tidigare gift Söderström, men då nygift med David Enlund, min pappa. I ett rum och kök bodde vi fem personer, förutom föräldrarna och jag, mina två äldre halvbröder, Gert och Lennart. Mina två ännu äldre halvsystrar, Alva och Eva-Britt, bodde på bondgården hos Mormor och Morfar.
      Även Onsjögatan 11 har koppling till ”Ljungs” genom att min moster Ingrid Johnsson, född Ljung, med familj(maken Sigfrid och barnen Gunborg och Kjell) var bosatta där. Sigfrids far, det legendariska stadsbudet Nils Johnsson, kallad ”Sjätte budet”, ägde 5-familjshuset Onsjögatan 9. Nils och Sigfrid Johnsson skötte gravplatser på Norra kyrkogården i egen firma.
      Jag hade sålunda hela släkten på mammas sida boende tätt inpå och vi umgicks dagligen, något som hade stor betydelse för min tal- och språkutveckling. Båda föräldrarna var nämligen döva och teckenspråkiga, men långt ifrån ”stumma”.
      Mamma gick i den närbelägna ”Dövstumsskolan” och kunde bo hemma, men pappa gick på internatskola – Manillaskolan på Djurgården i Stockholm, där han fick lära sig skomakaryrket. P g a sjukdom måste han dock lämna skomakeriet och försörjde familjen genom att sälja böcker, tidningar och tavlor.
      De flesta ”smörlyckebarn” gick i stadens folkskolor, varav den närmsta var Allhelgonaskolan. Där gick även jag i tre år och ett år i den nybyggda Lerbäcksskolan. Men inför femte klass sökte jag in på Folkskoleseminariets övningsskola, som ju låg allra närmast. Efter ett år kom jag in i den femåriga realskolan, som jag dock inte avslutade utan sökte och kom in på Katedralskolan, där jag tog studentexamen 1961. Uppvaktad av Lunds sportklubbs alla fotbollsspelare springandes efter morbror Allans häst och vagn med mig på flaket svängde ekipaget in på Onsjögatan och lämnade av mig på Albogatan 3 – för nu snart femtio år sedan – ett oförglömligt minne. Efter universitetsstudier i Lund hamnade jag i landstingsvärlden, först i Uppsala och 1967 – 2006 i Gävle som ekonom och hälsovårdssekreterare – en karriär som faktiskt började som inkasserare hos Sigfrid Johnsson och sekreterare i styrelsen för Lunds sportklubb.

  3. Christina Fredrikson (fd. Holm)

    Hej, jag håller på och släktforskar och har stött på Smörlyckan. Det verkar som att min farfars far Adolf Carlsson Holm bodde där innan han dog 1922. I dödboken står det att han bodde på Smörlyckan 10 A A. Är det någon som vet något mer om var detta kan ha varit?
    Tack på förhand!
    Christina Fredrikson fd. Holm

  4. Christina Fredrikson

    Hej,
    Min farfars far ska ha bott i Smörlyckan 10 AA ca 1922, tror du att det skulle kunna ha varit den byggnaden du beskriver som Smörlyckan 10 ovan?
    Mvh
    Christina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s