Prenneelvan – nedgång och uppgång

Prenneelvan, som numera fått siffran nio istället, är det äldsta huset i Nöden och tillkom sextio år innan övrig bebyggelse. I början på 70-talet köpte kommunen huset med avsikt att renovera det och sälja det som bostad men i vanlig ordning hade politikerna svårt att komma överens och olika förslag poppade upp alltmedan huset stod och förföll.

Efter många om och men bestämde sig kommunen efter att ha låtit huset förfalla i tio år att man skulle rusta upp det och göra lägenhetsdaghem av det. Och är jag inte helt felinformerad så är det också det som Prenneelvan används till än i dag.

Dåvarande Prennegatan 11 (nu 9) var år 1971 ett mycket vackert hus, till synes redo för försäljning och finfina pluringar till kommunen. Men innanmätet var rejält slitet och behövde en upprustning vilket drog ut på tiden.

1975 såg det fortfarande trevligt och beboeligt ut även om fasaden naggats lite i kanterna.

1977. Nu har det börjat hända grejer, luckor för fönstren tyder på vandalism snarare än naturligt förfall.

1979. Åhåja, det obligatoriska klottret! Nu börjar kommungubbarna diskutera; rivning (ekonomiskt) eller bevaring (populärt). Valet föll på det senare.

1981. Kort innan renovering tycks någon ha fått för sig att gå lös på byggnaden med sin schweiziska armémotorsåg.

I dag är Prenneelvan vackert och idylliskt och inte ångrar väl någon att man bevarade denna pärla.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Övergivna byggnader, Bilder, Utveckling

2 responses to “Prenneelvan – nedgång och uppgång

  1. Cecilia Clark (personal på Prenneelvan)

    Hur är det med Prenneelvan idag? Känner du till fukt och mögelproblemen?
    Verksamheten ska flytta ut och huset ska renoveras – igen!

  2. Under första halvan av 70-talet, när Lund skulle rivas, var jag ung, nyfiken, oförvägen och mitt omdöme kanske inte helt oklanderligt. I huset prenneelvan, som är det äldsta huset i Nöden fanns en religiös sekt inhyst. Vi kunde inte låta bli att driva med medlemmarna, tror de kallade sig ”Guds barn”. Alla hade i rummet en extra säng utifall Jesus skulle behöva sova över.
    När huset var tomt tog vi över och inrättade högkvarter. I stort sett alla hus i detta stora kvarter var då öde och förföll fort. Vi tyckte faktiskt det var synd, men förstod inte att vi påskyndade och föregrep rivningarna. Vi lekte Stalingrad i husen och striderna pågick ibland dygnet runt. Avbrott gjordes när polisen jagade oss. Naturligtvis kunde de inte gripa oss eftersom vi klättrade som ekorrar, sprang som harar, tryckte som fasaner och kröp som råttor.
    Minns en sommardag på Prenneelvan när en småväxt alkoholiserad man dök upp och talade om sig själv i tredjeperson. Han kallade sig ”Hippiefarsan” och var välkänd av oss i gänget. Han ville absolut ge mig en present och jag följde honom hela vägen till hans förvaringsbox på järnvägsstationen. Väl där fick jag en tung grön mockajacka utan krage men med långa fransar. Kan ärligt säga att det inte var vad jag hoppats på den gången, men idag vore den lite cool.
    När vi tröttnat på prenneelvan hade vi krig inne i huset med pulverbrandsläckare. Pulvret i släckarna smakar salt..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s