Ur Monitor #34: Smålands, ATR och framtiden

Text: Martin Sunnerdahl

För ungefär ett och ett halvt år sedan hotade Smålands nation med att lägga av med liveband helt och hållet. Monitor sörjde nationen som – speciellt då, livevåren 1996 – bjudit på finfina grejer som gamle oljudsprofeten Foetusoch världens bästa rock’n’rollpunkare Supersuckers. De skulle hålla sig till Planet Smålands förvisso kompetenta diskjockeys, men i sanningens namn smäller skrikande typer högre i alla väder. Högst en livekonsert i månaden, hette det. Då.

Nu verkar det dock ha ändrats. Smålands har förvisso tagit de första stegen mot att bli totalt integrerat i studentkabalen KK, och har sålunda förkastat sin roll som nationen där arbetare, arbetslösa, bönder och studenter kunde förenas i en stilla slamdance. Förenen eder, någon?

Bandhösten verkar i övrigt lova ganska gott. Nytändningen inleddes med Atari Teenage Riot, främsta företrädare för den tämligen nya genren Digital Hardcore, en musikstil som kan beskrivas som en korsning av gabba, punk och trash metal. Visst är det gjort på maskiner av plast och så vidare, men attityden är stenhård. På papperet åtminstone. atr:s och Digital Hardcore-rörelsens starke man Alec Empire har sagt om genren att ”Hard-core is not defined through speed, but through aggression”. På scenen står gruppens tre medlemmar Alec, Hanin Elias och Carl Crack och skriker saker som ”Riot!” och ”Destroy!”, men när det tar sig fysiskt uttryck visar de sitt rätta ansikte och stoppar konserten tills bråkmakarna visats på porten.

Musikaliskt då? Ja, man frestas säga som kommissarieMorse i rave-avsnittet, ”What a bloody racket”, men även som hans assistent Lewis, ”But it’s got a pretty good beat to it, sir”. atr på scenen är en hög smärtsamma rundgångar över ett pardonlöst beat levererat av en inhyrd korrekt orientalisk dreadlock-kvinna med en veritabel maskinpark, samt bandet skrikande till hutlöst enerverande strobbar riktade ut i publiken. Sensoriskt anfall, i helvete.Spiritualized håller på med samma jobbiga ljuspolicy, och hela svenska folket håller förhoppningsvis med om att det är ett otyg. De flesta ser säkert hellre nunor, även om de är fula. Turboneger är jättefula, men de gömmer sig inte bakom strobbar.

Som sagt, atr var ändå ett djärvt grepp och något av det mer intressanta som spelat i Lund på ett bra tag. Anekdotmässigt fanns det också intressanta detaljer, såsom att atr bad om att få datorer till sina rum på det hedervärda Hotell Eriksly, varpå de av de sjuttioåriga ägarbröderna presenterades för en Commodore 64. Utan kassettbandspelare en gång.

Nu återstår det bara att se om Smålands kan fortsätta att hålla garden uppe och boka intressanta band. Härnäst kommer Lagwagon. Det är kanske inte så intressant, men förvisso ett kort säkrare än ässet. Monitor vill vara vänliga och ger härmed ett gratistips till Smålands: Country Teasers. Eller vilket annat Crypt-band som helst. Då blir vi glada.

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Andras artiklar, Media

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s