Studentbostäder i Lund – en historisk överblick

I bostadsbristens Lund råder det ständigt en hett debatt angående byggnationer och inte minst för studenternas del är det av största vikt att det finns en bra tillgång till billigt boende. 2011 är situationen mörk: köerna är överfulla, byggandet tar lång tid och möts ständigt av protester. För inte så länge sedan var situationen en helt annan, och det är det jag försöker att förklara med den här något ofullständiga artikeln.

1952
AF:s första studentbostad – Tomegapsgården, ännu en del av beståndet – står klar.

1962
Bygget av Ulrikedal går långsamt, en våg att bostadsbrist sköljer in över Sverige och uppmuntrar miljonprogrammet att ta fart.

1967
Akademiska föreningen och nationerna har sammanlagt 5825 studentbostäder varav 972 är avsedda för familjer. Detta år slår man för femte året i rad nytt rekord i antal studenter, 16 000, och nybyggnationen fortsätter. Vid Stora Tomegatan håller Malmö Nation på att bygga 166 enkelrum, medan Lunds nation bygger 56 enkelrum och tre familjelägenheter.
Samtidigt bygger AF också på Norra Fäladen där man för upp byggnader innehållande 1368 enkelrum.

1976
Antalet studenter minskar mellan 1970-1976 med 4300. AF Bostäders sista storprojekt under byggboomen, Djingis Khan på Östra Torn med 316 radhus avsedda för studenter med familj, säljs efter bara några år till HSB för småpengar.

Nedgången inleddes 1972 då 300 rum oväntat stod tomma. Trots att nästan hälften av AF:s bostäder beboddes av ickestudenter accelererade problemen. I mitten av 70-talet har man 1200 tomma studentrum och ett flertal nationer i staden genomgick ekonomisk kris. Jakten på kapital försökte lösas på olika sätt. Wermlands Nation tiggde pengar från tidigare medlemmar och tvingades sälja sitt hus på Måsvägen (där hälften av rummen stod tomma under flera år), Smålands Nation blev socialistiskt då dess ledning valde att nischa sig i samband med 68-rörelsens eftersvall.

Det var kris och värre skulle det bli. Under Tage Erlanders tid vid makten 1946-1969 gavs ett flertal lån utan ränta för studentbostadsbygge och avsikten var att avskriva lånen med tiden. Det var bland annat så som Wermlands hus på Måsvägen kom till; Erlander var till och med själv på plats och klippte banden.
På 70-talet kom saker att förändras. Ingvar Carlsson var först utbildningsminister, därefter bostadsminister, och hade full koll på situationen. Han krävde att pengarna, totalt 4,5 miljoner (i dagens penningvärde 13 miljoner), skulle återbetalas senast den 31:a december 1981 – en dag som kom att kallas ”Dagen K”.

1980
Desperat sökte nationerna och AF efter lösningar på skulden som hotade universitetets utveckling från överklassförmån till självklarhet. Wermlands försökte motvilligt sälja hela nationen, men räddades i november. Flera nationer och bostadsföretag slog sig samman och bildade en förening som upprättade en avbetalningsplan med staten. De sista avbetalningarna av Erlander-lånen skedde istället 1999.
AF säljer Djingis Khan till HSB. Två studenter har när detta skrivs (2011) nekat möjligheten att köpa loss sina radhus.

1983
AF Bostäder väljer efter 70-talets studentkris att strukturera om sin verksamhet för att bli mer professionella.

1984
Smålandsgården som tidigare tillhört Smålands Nation säljs till en bostadsrättsförening för två miljoner kronor. Boendet är slitet och kräver omfattande renovering. Tidigare decenniers trend med korridorrum avtar och Smålandsgården är ett av de första (efter Wermlands hus på Måsvägen) att omvandlas. I stället för 80 stycken korridorsrum blir det 25 lägenheter. Samtliga säljs ut direkt och de tidigare boenden fick förtur.
Husets ursprungliga funktion leder till en del lustigheter – våren 1984 skriver Sydsvenskan om Lars Gunnarsson som fått fem balkonger till sin nya lägenhet.

1989
AF Bostäder vågar göra en investering efter att studentantalen börjat öka igen. För första gången sedan Djingis Khan stod klart gör man en nybyggnation (eller åtminstone en fullständig omvandling) när man gör om det gamla magasinet vid Kung Oscars bro till studentbostäder. Korridorsprincipen utelämnas inte helt trots att trenden är en annan, men i stället för 8-10 studenter delar på kök och dusch så delas allrum och kök på tre lite större rum.

1990
Lund börjar satsa på internationalisering av universitetet med fler kurser på större språk. Man börjar också planera för sin roll i Erasmusprogrammet.

1992
Antalet studenter når rekordnivåer, 30 000, dels på grund av internationaliseringsprojektet men framför allt på grund av den växande arbetslösheten i lågkonjunkturens Sverige.
Allvarig bostadsbrist börjar uppstå. AF Bostäder tar tillfället i akt och höjer hyran i Magasinet med 20,4% under två år – exempelvis gick kostnaden för en ungefär 50 kvadrat stor lägenhet från 2500 kronor hösten 1990 till 3730 kronor två år senare. I samband med detta vill stadens hyresgästförening att AF Bostäder omvandlas från stiftelse till kommunalägt bostadsföretag.

1996
Studentantalet fortsätter vara på en hög nivå och AF Bostäder vågar för första gången på mycket länge göra vissa investeringar i nya bostäder på befintliga områden. Någon storsatsning är det dock inte tal om. Samtidigt tvingas man nämligen till omfattande renovering av hus som byggts på 50- och 60-talet.

1999
Det sista på Tage Erlander-lånen återbetalas.

2000-talet
2000-talet i Lund på studentbostadsfronten har dels handlat om nybyggen som av olika skäl skjutits upp. Ibland av politiska skäl, ibland av ekonomiska – inte minst när lågkonjunkturen än en gång drog över landet. Dels har det handlat om bostadsbristen i allmänhet.

Stora studenttillströmningar har också varit regel under de senaste åren. Likaså har det förekommit att rum stått tomma under den mindre systempåfrestande våren. Det är utgifter inte AF och nationerna har råd med i någon större utsträckning. Det har därför diskuterats olika lösningar, bland annat om inte universitet skulle kunna förlägga fler kurser till våren i stället.

De senaste åren har mer konkreta planer presenterats för nybyggnationer, mest nyligen köpte AF till exempel mark vid Tornavägen där vill uppföra en nio eller tio våningar hög byggnad med mellan fem och sju lägenheter – korridorsrum är inte aktuellt längre – per våning, med två eller tre studenter i varje lägenhet. Detta skulle innebära att närmare 150 studenter får en bostad.

Det har även framkommit att en del nationer, främst Lunds, letat platser att bygga bostäder. Lunds nation har letat i närmare tio år och hade Landsarkivet högst på sin agenda men har också varit villiga att kompromissa efter protester från enfaldigt trögtänkta bakåtsträvare som varit rädda för de smärre förändringar byggnaden hade tvingats genomgå.

Sammanligt finns det planer för 932 studentbostäder fram tills 2014 och att hoppas på det vore nog att hoppas på för mycket, men visst kommer det att byggas mer framöver och ge det några år till så är nog siffran nådd. Detta skulle med stor sannolikhet dessutom innebära att AF kommer i närheten av det antalet studentbostäder man hade i början av 70-talet då Djingis Khan stod färdigt.

Annonser

4 kommentarer

Filed under Artiklar, År för år, Universitetet, Utveckling

4 responses to “Studentbostäder i Lund – en historisk överblick

  1. Hedvig

    Hej!

    Jag skriver ett gymnasiearbete och skulle gärna vilja använda faktan från det här inlägget. Tyvärr får jag inte använda bloggar som källa. Finns det någon möjlighet att få veta var du hämtat denna information någonstans?

    Tack på förhand!

  2. Mattias

    Fint inlägg! Ang. Landsarkivet så är det väl ganska genomgripande förändringar som planeras, menmen inget består. Har hört ett rykte om att nästan AF bostäder är belånat till 95% eller något i den stilen, kan det stämma?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s