Flackarps ödekyrkogård

På de glada 1800- och 1900-talen tyckte folk att det var en bra idé att köra i väg psyksjuka släktingar till någon av våra mentalinstutioner, till exempel St Lars, för att sedan glömma bort dem och låta dem leva ett liv instängda i ett vårdsystem som mest liknade förvaring.

När dessa sedan gick och dog, efter ett liv att förvaring, tveksamma vårdmetoder och ensamhet körde man i väg dem till St Lars gravplats, inte många meter från den tjusiga holländaren Flackarps mölla.
Den elfte december 1895 begravde man 21-åriga Jenny Maria Ringström som blev den första av ungefär 2000 att placeras i jorden med en numrerad järnpinne som enda minne. Ceremonin var alltid enkel: ett par gubbar grävde ett hål och den av St Lars anställde snickrarens svarta gravkista dumpades innan man fyllde igen skiten, ryckte på axlarna och åkte hem igen.

Begravningarna fortsatte fram till 1951 och efter fyrtiotalets kavalkad i inhumanitet började man nu åtminstone läsa upp rullbandsproducerade minnestal, medan också en del släktingar började intressera sig för blodsbandet till sina mindre lyckligt lottade brödrar och systrar, fädrar och söner, mödrar och döttrar.

Begravningsplatsen tillkom eftersom att stadens borgare inte tyckte det var lämpligt att begrava liken efter psykpatienter bland mer viktiga och värdiga medborgare som gått och dött. När begravningarna upphörde lät man också gräset växa sig långt, och inte förrän stora jordbruksmaskiner genade över kyrkogården började gamla samvetskvalande lundabor gnälla över saken.

Markägarna Realia investerade i en gräsklippare och en i dag knappt läsbar skylt sattes upp för att förvissa folk om att ”här är folk döda så sätt din potatis någon annanstans”.

I dag är de flesta gravpinnarna borta men många finns också kvar. En och annan gravsten går också att skönja – det fanns trots allt en och annan som unnade sin döde släkting en sten med ett namn på.

5 kommentarer

Filed under Övergivna byggnader, Platser

5 responses to “Flackarps ödekyrkogård

  1. Vet inte om huset som numera är rivet var möllarens bostad. Den låg i anslutning till möllan och var som alltid igenspikad. Till vilken nytta, vi var självklart inte nöjda med det. Tog oss in i huset som ju var beckmörkt i bottenvåningen eftersom alla fönster var övertäckta med masonit. Känslan i huset var ovanligt obehaglig, man ville egentligen ut snabbt igen, men ville dels inte vara en ”kyckling” och dels ville man ju inte missa de fynd som eventuellt fanns.
    En brant trappstege ledde upp på vinden, som verkade ljusare med sina takfönster. Ålderdomliga kläder hängde på galgar och rörde sig stilla i vinden från krossade gavelfönster. Minns särskilt en hellång svart ”prästkappa” som gav mig gåshud och aktiverade min flyktberedskap. Vi rotade i lådor och kartonger. Hittade ett gammalt fotoalbum, inget vi värderade, men jag bläddrade i det. På en stor svartvit, mycket gammal bild stod en äldre man med verkligt strängt utseende. Bedömer fotot till sekelskiftet eller äldre. Mannens ögon stirrade demoniskt ur bilden på mig och kappan som svängde i vinden (eller av sig själv), satt på mannen på fotot. Håret stod nästan rätt upp kändes det som. Jag kämpade med mig själv, mina ben, ja allt ville ut nu genast.
    Så skriker min kompis till, ett rop kryddat med fasa. Minns inte vad han sa, men plötsligt befinner jag mig i luften. Stegen ner är inte snabb nog. Min kropp följer instinkt och reflexer, viljan är förbikopplad och maktlös. Dyker med huvudet före ut genom det lilla hålet i spegeldörren, slår en volt på trappan ut mot trädgården. Vi kastar oss på cyklarna och återvänder aldrig till huset igen.
    Huset var i gott skick utan röta eller ohyra, men revs.. Tyckte inte det var konstigt, men troligen fanns andra förklaringar än den känsla av ”ondska” vi erfor.

  2. Flackarps kyrkogård användes som sagt för begravingar av patienter från St Lars. Jag läste någon gång för längesedan att Flackarps kyrkogård inte var vigd jord, därför att patienter på St Lars inte var värdiga att begravas i vigd jord. Av samma anledning användes kyrkogården för begraving av de som tagit sitt eget liv.

  3. Lundabo

    Om du gillar ödehus så finns det ett ödehus i miniskogen bredvid Flackars kyrkogård. Skynda dig dit innan rivning pågår eller hela huset kollapsar. jag var där häromveckan och hela huset håller på att kollapsa, men ännu kan man våga sig in i det.

  4. Det lär ska ha funnits en ”Idiotanstalt” på Margaretavägen också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s