Gaste – industriområde och oas för kreativa

(Bilderna är fett stulna och dessutom inaktuella, något de kommer vara tills jag hittar batterier till min kamera…)

Kojan som den en gång såg ut.

En liten kille, inte många dagar över tolv fyllda skulle jag tro, frågar mig direkt: ”har du cigg?”. Efter att ha betraktat människorna runt omkring mig, gått igenom min moraliska kodex, vägt för- och nackdelar mot varandra och räknat cigaretterna i paketet var det bara att nicka. ”Någon gång måste man ju börja”.

För runt en vecka sedan bestämde sig någon för att välta kojan. Det tidigare tre våningar höga hemmabygget är nu mer av ett hus än ett torn, men folk verkar trivas med den idén. Den fallna kojan ger nya förutsättningar och med nya förutsättningar följer nya möjligheter. Även om alla rum har en märklig lutning och till synes ganska flummig konstruktion så anpassas de snabbt och lätt efter den nya verkligheten. Nya utrymmen för hängmattor har skapats. Gamla konstverk och målningar har blivit nya konstverk och målningar.

Tio meter bort har Christian, till vardags biträde på McDonalds, satt upp en lina att gå på. Två veckors träning har satt sin prägel och han kommer nu ofta, om än inte helt obesvärat, från det ena trädet till det andra. Det har inte varit utan kostnader: linan hänger visserligen bara ungefär en meter ovanför marken, men handen är bandagerad och i den tröjföraktande sommarvärmen är det svårt att missa alla de skrubbsår han har på kroppen.

Micke Marklund är legend på platsen. Jag har hört det förut och så snart jag kommer dit får jag höra det igen: han är den bäste skejtaren i den här staden men brädan är inte längre hans bundis, för det som en gång bara vara en skatepark är nu så mycket mer. Visst finns det vissa som ger sig ut till Gastelyckan bara för åkandets skull, andra väljer att bygga på kojan, socialisera, röka en eller annan holk och dricka lite öl. 
Just den här dagen, min första av många, kommer han en liten stund efter mig. På sin välanvända, slitna cykel kommer han åkandes med en gitarr i högsta hugg. Ena sekunden spelar han och sjunger Nationalteatern, den andra något annat, den tredje går han upp på linan mitt emot Christian och duellerar om vem som kan hålla sig kvar längst. De båda börjar på varsin kant och möts sedan i mitten, den som håller sig kvar vinner, den som ramlar av förlorar. Först till fem gäller, och det är jämnt varje gång. Stilen kombattanterna emellan skiljer sig något åt: där Christian är fokuserad och tränad i balansgångens innersta mysterier, är Micke helt orädd och springer i princip ut på linan. Två förhållningssätt men samma lina.

Gastelyckan är ett modernt industriområde etablerat 1975. Få människor sätter sin fot där utan ett egentligt syfte. Hälften av stadens alla invånare mellan tjugo och trettio tycks ha jobbat på teleförsäljningsföretaget Online. En hel del har varit på besök på brandstationen. Annars är det tillverkning och försäljning, ett kreativt utrymme för företagare men utan samma forskningsanknytning som i fallet med Ideon.

Företagarna tar risker i hopp om att det snarare är chanser, samma sak gäller för skejtarna och byggentusiasterna runt omkring den obebyggda industritomt med tillhörande parkeringsplats som ungdomarna en gång för tolv år sedan gjorde anspråk på, och som tack vare markägarna Kungsleden och på senare tid Lunds kommun har förblivit en lummig avkrok för kreativa eller sällskapssjuka entusiaster. Gaste har blivit en plats för de som betraktas som oseriösa men som vill göra någonting de känner är seriöst och viktigt. För företagarna kan det handla om en helt ny idé som man inte vet om den ska bära eller brista, för ungdomarna (i alla åldrar) kan det handla om att göra ett farligt trick på banan, eller risken att trampa på en rostig spik på bygget. Två olika förhållningssätt men samma lina.

Skapandeprocessen är ganska flytande. En dag sitter vi och vet varken av eller an då någon kommer med förslaget att bygga en altan till ett av de nya utrymmen som skapats efter att kojan vält. Idén väcks och blir inom loppet av minuter till realitet då folk börjar leta lämpligt byggbråte. Idépitcharen själv går tillbaka och sätter sig, men andra fyllda av skaparglöd och energi fortsätter på konceptet. När jag kommer tillbaka dagen efter är altanen där men en målning gjord av Micke har blivit till häften skymd. Det som tidigare var en blixt eller ett gult träd – man vet aldrig – blir nu i stället till en sol. Återstoden av målningen fylls i och blir till en halvsol, med tre gulmålade plankor som sticker ut likt solstrålar över altangolvet.

Historiskt är Lund en plats där undergroundkulturer fått växa och i viss mån tilldelats utrymme. Mejeriet var ett resultat av kreativa unga själar som krävde ett aktivitetshus. Initialt skeptiska politiker som från början rynkar på nosen ser det så småningom som en tillgång. Det är dock lätt att märka en negativ trend de senaste femton-tjugo åren. Utrymmen där folk får finnas till och vara kreativa utan restriktioner har blivit allt färre. Nya staket sätts upp, olåsta portar med maffiga innegårdar skyddas på ett annat sätt, en husockupation stoppas inom loppet av minuter snarare än timmar eller dagar, allting går mot samma håll: öppet, tryggt och iögonfallade för Svensson, otillgängligt, riskabelt och utrymmeslöst för andra.

Samtidigt som det är fantastiskt för dessa skapandetörstiga människor att ha blivit tilldelade en lummig industritomt ute i ingenstans så belyser det också problemen som finns. För den som ser positivt på det går det att resonera att det är bättre än ingenting alls. För den som ser på det annorlunda går det att säga att vi blivit utsjasade i ingenstans, där vi inte syns eller hörs. Lund är en mördad stad och ingenting som händer ute på Gastelyckan ändrar på den saken. Att stadens unga, kreativa människor inte får en chans att inverka på miljön och livsstilen i centrum gör att mycket lite nytt kommer att hända. Och då får vi en fortsatt avfolkning till Malmö och en situation där bara studenter med rika föräldrar och glassiga forskare är de som reglerar måtten för vad som är kultur och vad som kastas i papperskorgen.

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Smultronställen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s