Anders Tornberg (1937-1997)

En kort mening här, en artikel där, en omnämning till höger och en till vänster. För människor i min generation är kopplingen Lund – Konst på sin höjd associerat med det svarta granitblocket på Stortorget. Ni äldre har varit med om desto mer, ni har varit med om Anders Tornberg.

Där Södra Esplanaden i skrivande stund har sina lokaler, på Kungsgatan 4 intill eviga Ariman, fanns en gång i tiden Anders Tornberg Gallery, som när det upphörde 1999 skapade den debatt som än i dag fortsätter: utarmningen av centrum och de höga hyresnivåerna i staden. Då hade galleriet funnits på platsen sedan nästan trettio år tillbaka, och Tornberg själv hade gått och dött.
Medan Skissernas museum och Kulturen mest liknar ett nödvändigt måste utan existensberättigande utöver sin egen existens i kommunens ovilja att satsa på konst och kultur, så var Anders Tornberg en länk mellan konsten och folket. Medan den stora massan i dag aldrig någonsin skulle sätta sin fot i ett privat galleri, så var Tornberg med sin personlighet och sitt galleri i sig en avslappnad introduktion till konsten.

Under sjuttiotalet fokuserade han mest på den lokala, regionella och i någon mån nationella konsten, med vernissager lika mycket i syfte att skapa stora sociala sammankomster som att försöka förmedla konsten som visades. Efterhand, som ryktet spred sig ut i det internationella, kom större amerikanska konstnärer (från i huvudsak New York) att ställa ut i galleriet, vilket visserligen skrämde den stora publiken men å andra sidan höjdes kvalitén bortom vad som var normalt för en stad av Lunds storhet.

1978 fick han till att visa en utställning av Christo, konstnären som gjorde sig känd för att paketera in sina konstverk (däribland, drygt femton år senare, riksdagshuset i Berlin. Fönstren på Anders Tornberg Gallery täcktes med brunt papper, men kloka marknadsföringsidéer till trots dök blott en handfull människor upp till vernissagen.

Verksamheten gick på knän. Tornberg var en man av handling. Samlingsexpot ”Vakna! Ett alternativ till Kronblomandan” 1981 blev en vändpunkt. I inbjudan till vernissagen bifogade han också ett brev, där han förklarade att det blir minsann inga fler inbjudningar om folk inte uttryckligen säger att de vill ha fler. Besökarna strömmade in, och från den dagen fram till sin död hade hans galleri en oomtvistad plats bland svenska konstinstitutioner.
När Kungsgatan på åttiotalet, mycket i och med grundandet av Café Ariman, blev en ”hipp” och populär gata var Anders Tornberg Gallery i allra högsta grad av betydelse. Att vi i dag, ett dussin år efter stängningen, knappt kan skönja spår efter den internationellt beryktade konstscen Lund hade, är lika väntat som tråkigt. Och medan misslyckandet att förvalta det konstnärliga arvet säger en del om hur Lund vanskötts de senaste femton åren, så säger faktumet att vi fortfarande gnäller om det en hel del om Anders Tornberg.

5 kommentarer

Filed under Kultur, Lundaoriginal

5 responses to “Anders Tornberg (1937-1997)

  1. BeEeEeL

    Blogga meeeeeeeer!🙂
    Det är så himla intressant och bra skrivet!
    HEJA DIG!

  2. Glöm för all del inte Jean Sellem som hade Galleri Sank Petri på sjuttio- och en bit in på åttiotalet – SAMTIDIGT som Anders Tornberg höll i gång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s