Krossa det segregerade kultur-Lund

Jag är tjugotre år gammal, har bott i Lund i mer än tjugotvå av dessa, söker för närvarande något jobb där man inte behöver trettio års yrkeserfarenhet eller ha gått mastersprogrammet i Onödigt Skit (60 p).

Tydligen gör det att jag ska fråntas rätten att ta del av den majoritet av Lunds kulturliv som innefattar livespelningar, festande bland jämnåriga vänner, möjligheten att ta del av människor och upplevelser som kan tillföra någonting i mitt liv. Väljer man att i Lund försöka arbeta ett år eller två, innebär det att man utesluts från den dimension av potentiell lycka och utveckling som nationslivet utgör.

Segregationen mellan lundabor och inflyttade studenter blir så stor att för den som inte pallar att läsa vidare efter fjorton års studier i grundskola och gymnasie inte har mycket till val förutom att flytta, vilket gör Lund till en stad där kontinuitet och förändring inte lever i samförstånd utan där jakten på utveckling och att ständigt gå framåt sker utan hänsyn till staden som stad.

Mina möjligheter att gå ut på nationen, hooka en söt liten brud från Norrköping-trakten och visa henne min stads hemligheter, smultronställen och potential blir ett betydligt större projekt om jag inte tillåts umgås med henne under avslappnade former. Mina möjligheter att tillsammans med barndomsvänner förbli kvar i staden och ändå få erfara någonting nytt tar också stryk.

Alla är inte akademiker. Vi som inte är det ska inte diskrimineras eller frånskiljas från de som är det. Det för ingenting gott med sig.

De flesta av Lunds uteställen har anpassat sig efter rådande faktum: det går inte att konkurrera med nationerna. Den enda nattklubben med ett dansgolv större än politikers sannolikt mikroskopiska medelsnittspenis är den i Herkules källare. Där råder det dessutom en dress code och en prissättning som sänder en tydlig signal: brats only.

Mejeriet kan visserligen ha roliga arrangemang och på Ariman springer man inte sällan på de gamla lundarelikerna, men vill man ha ett stabilt flöde av opretentiös kultur är det till nationerna man ska vända sig.

Som festsugen, kärlekskrank, musikupplevelsesuktande lundabo kan jag inte för allt i världen förstå varför jag måste missa allting bara för att jag inte är en del av den forsande, forcerande strömmen.

Kultur för alla!

6 kommentarer

Filed under Krönikor, Kultur, Universitetet

6 responses to “Krossa det segregerade kultur-Lund

  1. Björn af Öring

    Det är förkastligt att det finns änniskor som du som tycker det ska vara accepterat att åka snålskuts på studenterna samtidigt som du inte verkar kunna få dig själv att söka ett vettigt jobb som faktiskt kräver kompetens.

  2. Mr

    Personligen tycker jag nationernas suparkultur knappt kan klassas som kultur. Då är det ju mycket roligare att åka till Malmö och kommer nog förbli så länge studentskaran domineras av inflyttade 08or

  3. Eva

    Först och främst – trettio års erfarenhet är ingen som helst garanti för att få ett jobb – det är snarare ett handikapp😉 Men – jag som bott i Lund sedan den tid då nationerna var öppna för alla håller för övrigt helt med dig. Lund förlorade på ett bräde nästan hela sitt nöjesliv när nationerna stängdes för icke-studenter. Sedan har man låtit Malmö ta hand om alla kulturhögskolorna, vilket gör att unga, kreativa studenter naturligtvis söker sig dit istället för i Lund. Och här finns det ju ändå ingenstans att bo. Man får glädjas åt Mejeriet, det som händer, händer där.

  4. K.N.

    När stängdes nationerna för alla andra utom studenter? Så länge jag kan minnas (sent 90-00talen) har det varit slutet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s