Katastrofala Sydsvenskan

nyasydsvenskanFramtidens Sydsvenska-ish?
Sydsvenskans bevakning av Lund har gått från bra till okej och sedan i somras från okej till ovärdig.

För att förstå resten av min text måste ni först ha detta klart: den avgörande skillnaden att göra en tidning i dag jämfört med pre-internet är att nyheterna inte gör tidningen, utan att tidningen gör nyheterna. Att bara ha information är inte längre tillräckligt, eftersom att den finns såväl gratis som i mer underhållande och interaktivt format på annat håll.

Sydsvenskan är en katastrof när det kommer till att anpassa sig till det nya mediesamhället, trots att man nu haft gott och väl tio år på sig att förstå åt vilket håll utvecklingen går.

Värst är det på nätet:

1. Artiklar refererar ofta till grafik som varken finns med i anknytning till texten eller går att finna någon annanstans på sidan. Ett exempel på det kan vi hitta så sent som i förra veckans text om den nya motorvägsavfarten. Man har här alltså valt att posta en text där de tre olika alternativen berörs, men vilka dessa tre alternativ är ombeds man kika på grafiken för att klura ut. Om man då inte bifogar ens tillstymmelse till någonting annat än brödtext gör man läsaren frustrerad och utan att ha någon lång journalistutbildning tror jag att det är det sista man strävar efter.

2. Sydsvenskan har i dagsläget runt ett dussin bloggar. En rör först och främst fotbollen i Malmö. En annan ishockeyn i Malmö. En tredje handlar om mat och dryck i allmänhet – där är Lund omnämnts färre än ena handens fingrar i år, medan i princip varje inlägg tar upp en malmöföreteelse. En annan rör musik – med utgångspunkt i Malmö. Ni förstår. Medan många andra tidningar tagit en modern approach och betraktar bloggandet som någonting värdefullt har Sydsvenskan dels dolt sina väl, dels ignorerat de 100 000 lundabor som finns.

3. Redan när Eskil Fagerström var lundakrönikör kändes det väldigt godtyckligt i vilka fall texten publicerades på internet eller inte, och sedan han gick vidare har definitivt inte den saken förändrats. När krönikor publiceras en gång var femte vecka eller så, vad ger det då för intryck? a) Att det är en lågprioriterat form av journalism, b) att det inte blir tillförlitligt att vakna upp en dag i veckan och tänka: ”äntligen en ny krönika”, c) att det – i den mån man nu fortfarande ägnar sig åt papperstidningen – blir oklart för läsaren vilken dag den i periferin uppfattade regelbundet skrivna krönikan egentligen dyker upp.

4. Och när vi ändå är inne på ämnet: Cecilia Nebel. Verkligen? Jag har läst klart hyggliga intervjuer och artiklar från hennes penna och hon har en förmåga att locka fram citat som faktiskt säger någonting. Men hon är också en jävligt tråkig skribent som misslyckas med att göra avtryck med sina krönikor. Språket eller budskapet är aldrig spot on; det känns inte som att hon klarar att frångå sitt vem-vad-varför-tänk när hon skriver sina krönikor. Vill hon ens själv ha det ansvaret, eller saknas det bara alternativ?

5. Jag vet inte om det är en resursfråga, någonting jag missat för att jag inte läser pappersutgåvan (det sägs att det finns skillnader mellan det som publiceras på webben och det som dimper ner i brevlådan mitt i natten; vilka skillnaderna är framgår däremot inte) eller om det bara handlar om bristande engagemang, men visst har det under året varit brist artiklar av granskande karaktär och texter som inte bara har ett nyhetsvärde, exempelvis längre intervjuer och lokalförankrade artikelserier om typ snyggaste p-automaten i stan. Visserligen måste nyhetsflödet vara en prioriterad sak men att 2012 förringa underhållnings- och läsvärdet är att begå självmord i den moderna mediavärlden.

6. De tekniska fel som dagligen präglar lundadelen på nätet kan t.ex. handla om ingresser som råkar hamna i rubriken, brödtext som fortsätter i samma font som ingressen, slumpvis bifogad information om vad Agda, 83, ska äta till mat i sitt äldreboende under dagen – trots att artikeln handlat om någonting helt annat. Alla sådana småmissar får en att fundera; vad fan gör egentligen webbredaktionen efter att de halv sju på morgonen lagt upp artiklarna? Dessa tekniska småmissar kan lösas på tio minuter och då direkt ge en boost i sidans funktionalitet och utseende.

7. Sidan är överlag för rörig: när man scrollat ner från puffarna (som utmärkt består av en stor ovanför tre mindre), får man syn på tre kolumner: vänsterkolumnen med nyhetsrubriker, mittenkolumnen med ”Mest läst på Lund”-listan, övrig mer ”varaktig” information med t.ex. just nu en stor genomgång av gymnasieskolornas fördelar och brister. I denna kolumn finns också en webb-tv ingen lär kolla på, nyheter från Lundagård och textannonser i en salig men knappast lättillgänglig i blandning. För att ytterligare krångla till det finns sedan en högermeny, utformad för att berätta vad SDS överlag har att komma med denna dag. I den hittar vi, nedanför nödvändiga ”Läsarpulsen”, en blogg om Malmö FF, en om Malmö Redhawks och en om Malmö Brygghus och under dessa en lista med ”Toppnyheterna just nu”, som tillsammans med ”Läsarpulsen”, ”Nyheter från Lundagård” och ”Mest läst på Lund” slås samman och bildar en enda stor känsla av oöverskådligt kaos.

8. Man undviker, nästintill medvetet tycks det, att profilera sina medarbetare. Den positiva effekten är att då borde rimligtvis fokuset hamna på nyhetsrapporteringen. Den negativa aspekten är att i nådens år 2012 är inte all information värd någonting. Nio av tio ämnen du läser om i Sydsvenskan kan du också läsa om annorstädes. Att profilera sin information genom att profilera sina skribenter är någonting andra tidningar definitivt klarat bättre än Sydsvenskan. Expressen har vid sidan av sin toppbild länkar till krönikor och bloggar på sidan, samma sak gäller DN och Aftonbladet. Vill man däremot springa på sitt första namn på SDS Lund-sida måste man; scrolla ner, vända blicken mot de gråa Malmö-gubbarna mot grå bakgrund mot en vit bakgrund som i sin tur har en grå bakgrund. It aint happening.
Det finns mer, men vem orkar.

I stället kan jag kort och gott avsluta så här: ge mig hundraprocentig makt över Sydsvenskans Lund-sida och jag kommer fördubbla antalet läsare. Någonting att fundera över när nästa kris kommer. För det gör den.

Advertisements

5 kommentarer

Filed under Artiklar, Krönikor, Media

5 responses to “Katastrofala Sydsvenskan

  1. Pingback: Krönika #94 | Konst & Politik

  2. Five points, cinque points, mitt i prick!

  3. Och om Mitt Lund tar hand om Sydsvenskans Lundasida så kan Konst&Politik ta hand om deras ledarsida (: !

  4. Louise

    Tjenixen!
    Berättigad kritik, kan bara passa på att upplysa om att:
    1. Det fanns en webbredaktör som jobbade heltid för Lundaredaktionen tidigare. På grund av besparingar finns det inte det längre.
    2. Webbredaktionen lägger inte upp artiklarna manuellt halv sju på morgonen, utan de importeras automatiskt, därav en del felaktigheter. Att webbredaktörerna sen inte har tid att korrigera dessa felaktigheter alla gånger, det är en annan femma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s