Spårvägen inte nödvändig – det handlar alltid om pengar

Visionsbild lund mediaspelare2 (1)
Ok, ska vi snacka spårväg på allvar nu då?

Fine.

Vi kan börja i det lite obekväma, det som Sydsvenskan – med annonsörerna i åtanke – inte skulle röra vid ens med en pinne; varifrån kommer förslaget, och vem vinner på det? Well, det är hopplöst att med säkerhet fastställa, med tanke på de obefintliga lobbylagarna i Sverige. Men här har ni någonting att fnura på:

Tanken har funnits till och från i Lund under många år. När organisationen Spårvagnsstäder kom med ett mer konkret förslag nappade politikerna. Organisationen Spårvagnsstäder grundades av branschföreningen Svensk Kollektivtrafik, vars merpart av medlemsföretag är vinstdrivande och traditionellt mycket sugna på att fylla något konto i Liechtenstein eller Qatar. Dessa företag vet att ökade ambitioner inom infrastrukturen genererar stora satsningar som företagen i sin tur roffar åt sig med stora vinstmarginaler.

Christer Ljungberg. Ja, han är nyliberal. Ja, han är moderat.

Christer Ljungberg. Ja, han är nyliberal. Ja, han är moderat.

Särskilt intresserad är jag av hur mycket Christer Ljungberg kommer att dra in på detta. Han är mannen bakom den lundensiska spårvagnssatsningens främsta samarbetspartner Trivector Traffic och är den som pratat absolut mest om spårvagnar i Lund de senaste tio åren.

Men det är inte det enda problemet.

Sedan urminnes tider är en saftig dos hybris fundamentet i lundapolitiken. Av alla spådomar om befolkningsökning, vad som ”måste göras” och vad som ”inte kommer hända” är det svårt att hitta en enda som varit i närheten av att faktiskt slå in.

Ett exempel: Nova Lund.
– Handel föder handel. Om folk åker till Malmö, så åker man ofta både till ett köpcentrum och in till city. Om man tar det på rätt sätt så kan en köpcentrumetablering skapa mervärde för båda parter. Ängelholm är ett bra exempel där man genom god samverkan mellan handlarna i city lyckats bra trots närheten till Väla, sa Sven Arne Carlsson i näringslivsorganisationen Svensk Handel, en näringslivsorganisation under den organisation, Svenskt Näringsliv, som i dag är ett svenskt maktmonopol med stark anknytning till sju av åtta riksdagspartier och med samtliga större svenska mediaföretag under sina vingar.

När han säger någonting så betraktas det som en sanning. Media tänker inte riskera att förlora annonsörer på det sättet, politikerna klarar inte att stå utanför deras lobbyism och det svenska folket är sedan länge paralyserat under myten om den ständiga tillväxtens nödvändighet.

Men verkligheten skiljer sig från sanningen. Lunds centrum består i dag av tre olika ”inriktningar”: studenters konsumtion, överklassens konsumtion och zombies. Den första kategorin innefattar cafén, frisörer, falafelhak och liknande. Den andra består av lyxigare restauranger – typ de som öppnat vid Saluhallen – och dyra klädbutiker. Den tredje kategorin består antingen av affärer som funnits i all oändlighet och därför har dels en trogen kundkrets och dels mer humana hyreskontrakt, eller också nystartade rörelser som lever på lånad tid.

För enkelhetens skull ska jag ge er en måttstock om vad som indikerar bråd död för ett livligt, kulturellt och mångfacetterat centrum: kan man inte köpa ett plektrum förtjänar man att få sina stadsprivilegier indragna. Och var i Lund kan man köpa ett plektrum i dag? Ingenstans. Inte alla människor behöver ett plektrum, men alla behöver känna någon som har ett.

Dalby. "Det kommer bo 13 000 pers här 1990!!!" Det gjorde det inte.

Dalby. ”Det kommer bo 13 000 pers här 1990!!!” Det gjorde det inte.

Går vi vidare kan vi prata om bostadsbyggandet. 2002 räknade Tekniska förvaltningen med att bygga 640 nya bostäder, året därpå 630 och året efter det, 2004, hoppades man bygga 525 bostäder. Inträffade det? Njä. De två första åren byggde man hälften av vad som sagts.

Eller om kostnaderna för badhuset, för kommunens lyxiga arbetsplats Kristallen, eller för den helikopterplatta som byggdes för 40 miljoner kronor 2004 och som förväntades handskas med mellan 100-500 landningar om året, men som fem år senare hade 22 landningar. Helikopterplattan är för liten för sjöräddningshelikoptrar, och den går heller inte att bygga om eftersom att Blocket inte håller för mer.

Eller skolorna. Det är tio-femton år sedan det blev uppenbart att Mårtensskolan (på Mårtens fälad) i princip var fallfärdig, en skola som visserligen ursprungligen uppförts temporärt på det glada 60-talet, men som byggts – i runda mått – i samma era och med samma metoder som merparten av stadens skolor. Ändå har man nu väntat alldeles för länge med underhållet och de renoveringar som nu görs hade varit både billigare och enklare för femton-tjugo år sedan.

Brunnshög ur någon bisarr människas fantasi

Brunnshög ur någon bisarr människas fantasi

Och Brunnshög snackar man nu högt om. Men det har man gjort för. 1973 sades det att Dalby skulle ha 13 000 invånare redan 1990, och att lika många skulle bo i Södra Sandby. Ingen av dem har kommit upp i hälften. Och gissningar om Lund har sällan varit bättre.

Brunnshög ska ha 50 000 invånare. Visst. Men nej. Jag köper inte det, det kommer inte inträffa inom en överskådlig framtid. Oavsett om det varit sossar eller borgare vid rodret i den här kommunen så har det varit samma hybris och samma kavalkad av idioti och lögner.

Vad gäller spårvägen då, till sist, så är jag inte überemot den. Men att den skulle vara nödvändig, att Lund inte skulle klara sig utan den – det

Brunnshög i verkligheten

Brunnshög i verkligheten

är skitsnack. Det är ännu en av alla lögner. Jag skulle vilja se vem som lobbat för den här idén över huvud taget. Alldeles uppenbart är det någon som tror sig kunna göra stora pengar på den här spårvägen. Att spårväg skulle vara nödvändigt för Lund är nämligen befängt.

Det finns tusentals städer större än Lund och med långt mer komplicerade eller ”heliga” gator som klarar sig alldeles utmärkt. Superbussar skulle – med tanke på att Brunnshög inte kommer växa så snabbt som det hurras om – klara kapacitetsbehovet i många år framöver. Och annars hade det ju inte skadat om folk slutade sitta på sina feta arslen ett tag och fick cykla eller gå.

2 kommentarer

Filed under Artiklar, Krönikor

2 responses to “Spårvägen inte nödvändig – det handlar alltid om pengar

  1. Att spårväg skulle vara nödvändig i Lund är mycket riktigt skitsnack. Att man för en tredjedel av spårvägskostnaden mycket väl kan klara transportbehovet för långt fler passagerare än vad Lund räknar med, har visats i den franska staden Nante. Där använder man moderna el-drivna superbussar som går i ena körbanor. De är komfortabla och smidiga. Folk är mycket nöjda. Motsatsen gäller i Edinburgh, där man satsat på spårväg som blev fyra gånger så dyr som beräknat. Lånen får man dras med i trettio år.

  2. Christer Ljungberg

    Du har nog aldrig läst min blogg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s