”Mannen med skylten” – Stellan Hagmalm (1942-2013) – är död

Låt oss ha detta väldigt klart för oss:
Stellan_Hagmalm_Skyltmannen_LundStellan Hagmalm var naturligtvis psykiskt sjuk. Gravt därtill. Han kände att världen konspirerade mot honom och hans släkt. Man kan till och med säga att han skyltade med sin galenskap genom att år ut och år in gå omkring med en skylt med texten ”Carl-Erik Rosén mördade Olof Palme”, en uppenbar vanföreställning utan någon grund i vad som verkligen hände den där kvällen 1986.

Jag tror att han mycket väl visste att han var sjuk. Att det inte var normalt, att han inte var som andra. Samtidigt tror jag att han var väldigt mån om att inte läggas in för livslång behandling och medicinering för någonting som var hans personliga övertygelse.

Jag vet inte vad det handlar om, men jag kände aldrig något behov av att skratta åt Stellan. Jag kände inte att han skulle hånas, betraktas som ett fån eller att han skulle vara någon form av turistattraktion i staden och det är bland annat därför jag inte skrivit om honom här. I flera år har jag gått omkring och tänkt att jag ska ge honom ett skrivblock och en penna, be honom gå hem till sig och skriva ner vad han tror, tycker och känner och sedan ge mig blocket dagen därpå. Men jag orkade inte.

Det är inte helt lätt att gå fram med gott samvete till en man som hundratals, kanske tusentals, människor gått fram till ofta i syfte att förlöjliga och håna honom. Kanske kunde de gå bort till sina vänner på filten på torget och berätta om vilka dumheter han nu sagt. Eller varför inte logga in på Flashback och höja sin internet-status några decimaler.

Gubben må ha varit sjuk, men jag tror inte han var dum. Jag ville inte att han skulle känna att ännu en jävla idiot försökte göra honom åt åtlöje.

Men så för något år sedan bytte Stellan skylt. Den nya handlade om varför han inte fick någon behandling för sin obotliga cancer. Plötsligt såg man inte längre ungdomar ställa sig intill honom och låta kompisar med mobilkameror fotografera. Plötsligt såg man inte unga brats i solglasögon, rosa piké och hårvax stå och försöka kräma ur galenheter ur honom. Plötsligt var de tidningar som någon gång då och då skrev om Stellan och hans skylt inte längre intresserade.

Det lär oss någonting om människor överlag: så länge vi har en chans att håna, förminska eller roa oss på någon annans bekostnad så gör vi gärna det. När stunden kommer då det är dags att visa medlidande och empati och att lyssna och acceptera andra människor… då fegar vi ur, ryggradslösa, rädda och egoistiska som vi är.

Men i någon mån var han bättre än oss allihop. Han hade en övertygelse och han följde den hundraprocentigt. Varenda dag gick han omkring med en skylt där han berättade vad han trodde på och vad han ville uppmärksamma världen om. På så vis var han unik, en benhård krigare för sin sak och hur märkligt det än må låta skulle de allra flesta av oss behöva vara betydligt mer som honom.

Vi som är socialister skulle behöva stå utanför banker och storföretag med skyltar om att ”det är här pengasvinnet finns, inte i vården, inte i bidragen”. Kapitalister och liberaler borde stå utanför Amnesty, kommunhuset eller liknande och förklara att ”de här pengarna borde vara i näringslivet. Varför ska de vara i botten när de kan vara i toppen?” Kattälskare borde ställa sig på torgen och förklara ”sluta överge era katter” och katthatarna borde stå bredvid med skyltar om att ”kattungar bör dränkas innan födseln”. Och alla borde vara villiga och hängivna över att förklara varför de brinner för vad de gör, varför de tror att det är rätt. Då är man en sann Stellan Hagmalm – och som du säkert sett på våra banker, torg och kommunhus så finns det inte många av det slaget.

Jag kommer sakna Stellan. Inte som vän, inte som en komponent i ett studentsafari och inte för att ett ord av vad han sa var sant, men för att det var en gubbe med mycket balls som trots oändliga blickar, fotografier och hån varken kunde eller ville låta sig framstå som något annat än den han var.

Med viss motvillighet lägger jag här upp klippet från Filip & Fredriks 100 höjdare. Deras kringresande ADHD-cirkus försökte under något år leta reda på de hundra mest underliga personligheterna i landet och möttes främst av idel exhibitionister vars dröm alltid varit lite uppmärksamhet, några minuter av kändisskap. Stellan var inte sådan. Efter att de sökt honom under en hel dag fick de till sist syn på honom och hans fru. De ville prata med honom, men Stellan betraktade inte sig själv som en nöjesproduktion för konsumtion. Hans ord i klippet – ”det hjälper oss inte” – är talande både för den gnutta självinsikt han ändå hade, och för alla de människor han mött genom åren som svikit eller förlöjligat honom. Att tv-duon accepterade detta utan vidare påflygningar var kanske något av det mest humana och journalistiskt etiska de gjort.

10 kommentarer

Filed under Lundaoriginal

10 responses to “”Mannen med skylten” – Stellan Hagmalm (1942-2013) – är död

  1. Seriedagboken

    Varför tar du på dig att skriva Stellans ”dödsruna” när du aldrig pratade med honom? Om du hade denna respekt för honom som du låter antyda i texten, varför kunde du inte lägga energi på att uttrycka den för honom när han levde? Det låter konstigt att ”du inte orkade” eller var rädd för att han skulle tro att du hånade honom.
    Jag och min fru pratade ofta med honom. Visst hade han många orimliga teorier men han var mycket trevlig och om man bara diskuterade inom ramen för hans premisser resonerade han mycket logiskt och koncist.
    Och om du aldrig pratade med honom, hur kan du diagnostisera honom som gravt psykiskt störd? Det känns konstigt…

    • Lerkot

      Jag förstår dina synpunkter och jag håller med. Helst hade jag haft modet och energin att prata med honom, att bjuda honom på en kopp kaffe och lyssna på vad han hade att säga. Tyvärr gör jag inte alla gånger allt jag vill – likt de flesta har jag hämningar, känner mig obekväm i vissa sociala situationer och förutsätter saker om människors reaktioner och känslor, så som att Stellan kanske skulle uppfatta det som att ännu en dryg, oinförstådd idiot försökte håna honom. Så det har du rätt i, jag borde pratat med honom, men jag vet ändå vem det är och hans persona åsido är det ett välbekant inslag i Lund som många haft tankar och idéer kring. Och därför kan och vill jag skriva om honom – bloggens namn är ”Mitt Lund” och han var en del av mitt Lund.

      Och vad gäller diagnosticeringen; ibland behöver du inte ord utan endast handlingar för att förstå. Det är inte svårt att upptäcka en grav och handikappande paranoia i ett fall som det här.

  2. Johan

    Välartikulerat. Mycket välartikulerat!

  3. SW

    Här är dödsannonsen:

  4. Camilla

    Vilken nolla som skrivit denna artikel. Hur kan du ta dig friheten till att diagnosticera mannen som gravt sjuk och dessutom fint berätta att han själv nog också visste om det.. Du har ju ingen aning om vad du skriver. Oavsett om det som står på skylten skulle vara sant eller falskt så har du knappast mer rätt än honom då du inte heller befann dig på plats när Olof Palme sköts.

  5. Stefan

    Förstår inte varför du tror att alla hånade honom, normala människor hånar inte folk. Han hade sina rättigheter att vara som han vill och 99% har vett att behandla även avvikande som människor, den sista procenten kan nog fördelas fritt på kön, härkomst och politisk uppfattning.
    Verkligen korkat

  6. Pingback: Lunda-andan och lundabohemerna | Konst & Politik

  7. G

    Vad är det egentligen ni jiddrar om, ni två som här i kommentarerna menar att man inte bör benämna Stellan Hagmalm som psykiskt sjuk? Att han var det är belagt bortom varje rimligt tvivel. Det betyder inte att han var mindre värd än någon annan. Det är bara en beskrivning, precis som man kallar en spade en spade.

    Jag tror att ganska få störde sig på eller överhuvud upplevde något obehag inför Stellan, han var helt harmlös, men naturligtvis var det inget liv att gå omkring och demonstrera på Lunds och Jönköpings gator i så många år, helt utan mening. På det hela taget var det en solkig historia. Han och hans fru borde ha fått psykiatrisk vård och medicinerats. Säkert gjordes försök i den vägen men som psykiatrin ser ut i dag var det nog inte möjligt.

  8. Är det inte George Carnegie som dyker upp på ett hörn?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s