Domkyrkan en bluff? Tja, kinda…

Domkyrkans torn innan Helgo Zettervalls ombyggnad

Domkyrkans torn innan Helgo Zettervalls ombyggnad

Helgens högst dundrande nyhet inom lundavärlden är det godtyckliga statistikförandet av besökare i Domkyrkan. Det menas att kyrkan överskattas som turistattraktion och att besökssiffrorna är en bluff och att de 700 000 besök som sägs göras egentligen är en kraftig övervärdering.

Det förvånar mig inte. Hela Domkyrkan är en bluff.

När jag var liten och mest hängde på Östra Torn var det emellanåt en ganska cool upplevelse att ta bussen ner till stan och betrakta den enorma, gråa kyrkan och faktiskt se den för någonting annat än den självklarhet vi långvariga lundensare gärna ser den som.

Men bluff? Absolut.

1) Det är en kyrka. Go figure. Människorna som går in där med allvar i sinnet har någon gång i livet bestämt sig för att efterfölja en uppenbart skönlitterär, pulpig bok med inslag av förmyndigande regler som alternerar mellan ”har du synfel får du inte beträda Guds altare” till mer komplexa ”om din kompis oxe blir stulen ska tjuven ersätta den stulna oxen med två getter, om oxen däremot är av renrasig börd bör den ersättas med två och en halv get och tre skoffor Nescafé”. Gud finns inte.

Så som vi känner igen den.

Så som vi känner igen den.

2) ”Den är så gammal!” Eller, är den det? Mja. Ingen har en aning om när den är byggd. Att den fanns där på det glada 1200-talet tycks stå klart, men något exakt år finns inte. Det har snackats om så tidigt som 1080 men också så sent som slutet av 1100-talet. Det mest korrekt svaret är kanske ändå runt 1860. Det var då arkitekten Helgo Zettervall beslutade riva de medeltida tornen och bygga upp dem efter hur han ansåg att de borde sett ut. Domkyrkan i Lund är en av de minst kritiserade av Zettervalls ofta omfattande renoveringar – men det är ändå han som får sägas ha byggt kyrkan som vi känner till den i dag.

3) Silhuetten. Domkyrkans betydelse som Lunds främsta kännetecken och dess betydelse för silhuetten från slätten är också bullshit. Det spelar ingen roll vilket vädersträck man valt eller vilken kulle man klättrat upp på: det som dominerar Lund är dels det deprimerande och stadsbildsmisshandlande Blocket och dels det poparkitekturiska kameleonthuset vid Ideon. Domkyrkan, med sina 55 meter höga torn och sin positionering på rätt låg mark, försvinner från i princip alla vinklar.

4) Jätten Finn. Först och främst: storyn om Jätten Finn, munken och vadslagningen är inte skitbra, det lär inte bli någon filmatisering av skiten direkt. Dessutom är det antagligen den mer bibliske Simson som är avbildad. Den doggen hade ihjäl en massa människor och dog sedan (tillsammans med alla andra i huset) under bråtet från en byggnad han rivit genom att dra bort husets mittenpelare. Det är ungefär som om man skulle rusta upp Utöya med en staty av Breivik. Märklig företeelse.

5) Besökarantalet. Sure, kyrkan har resonerat genom en simpel och opretentiös statistisk modell; när ett minnesljus saknas multiplicerar man det med fem och genom det har man uppskattat en siffra. Men överlag är det inte så talande; dels tyder mycket på att man har fel. Dels bör man fundera på vad som egentligen är en besökare. Bör Lund – i turisttermer – fokusera så hårt på kyrkan? Klientelet består i princip uteslutande av människor som är stendöda om tio år. Alternativt nyrika asiater som skulle fota en skithög om man skrev ”turistattraktion på den” eller anhängare av den underliga tyska hobbyn att bila runt från kyrka till kyrka. Hur som helst är det sällan slutmålet för någon. Det är ett stopp på vägen och bör betraktas därefter.

Advertisements

1 kommentar

Filed under Krönikor

One response to “Domkyrkan en bluff? Tja, kinda…

  1. Karl M

    Nåå, det finns trots allt en utsocknes (ateist) som finner att domkyrkan och domkyrkoforum är något av det bästa som kunde ha hänt platsen. Länk och smakprov:
    http://askergren.com/lund.html

    ”[Domkyrkoforums] egentliga syfte och raison d’être är att upplevas och ses av församlingsborna själva, av alla de församlingsbor som i framtiden kommer att söka sig hit för litet fredagsmys och en fika framför platt-tv:n i församlingens ”vardagsrum”, alltid med alla församlingsbors absoluta favoritfilm loopad nonstop, om och om igen, på ”vardagsrumsteven”: filmen om församlingsbornas drömfantasiföreställning om sig själva.

    För om man skall tro filmen, då är det för jämnan verkligen nästan obscent vackert, nästan obscent stämningsfullt i Lunds domkyrka, året om. Vart tog alla störande turister vägen? 610 000 delat med 365, det betyder nästan 1700 turister om dagen i genomsnitt! Men man får inte se en enda störande, brottarlinneklädd turist i hela filmen. Det är inte såhär domkyrkan upplevs i verkligheten, det är såhär församlingsborna önskar att den skulle upplevas.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s