Till en prinsessa på Donken

Hej

Jag tror det var i våras jag såg dig första gången. Det var en svettig dag – i Lund är våren lika varm som sommaren – och jag stod i kön med det vanliga klientelet av losers, mig själv inkluderade.

Du gjorde direkt ett intryck på mig. I den vänligaste tänkbara tonen ni:ade du den ändlösa mängden av ansiktslösa konsumenter. Varje gång du skulle ta pommes till en kund gled du fram den sista metern för att vara mer effektiv, för att vara en bättre servicemänniska. Jag kliade mig i skägget och kom snabbt fram till att det visserligen var sött, men antingen hjärntvättat eller hjärndött.

En natt, några minuter innan stängning, kom jag dit med typ femtio spänn i mynt. ”Hallå, vad skulle Ni vilja beställa?”, frågade du med nästan hypnotiserande snällhet i rösten. ”Ge mig ditten och datten”, sa jag, och gav dig femtio-sextio kronor i mynt. ”Det är exakt”, sa jag som räknat på vägen. ”Kanske saknas det en krona.” Du räknade lite hastigt och sa ”det blir bra”. I den lugna sena natten kunde jag till och med vitsa lite: ”Bara ni inte konkar så…”

Din servicefasad rämnade lite i den lugna sena natten när det bara var du, jag och din kollega där. Medan jag väntade på mitt mål ropade du avslappnat om ditt jävla rövhål till arbetsgivare, även om du aldrig någonsin skulle uttrycka det så. Det var fint; från att ha undrat om du var en prototyprobot som Ronald McDonald byggt och placerat i städskrubben dök det upp en vänlig och lojal men medveten människa bakom disken.

Det var fint.

Men saken är den att McDonalds inte förtjänar dig och vi kunder som med en dystopiskt insiktslös aura går och köper era giftiga plastburgare, tja, vi förtjänar dig fan inte heller. Varför är du så vänlig mot människor som stödjer den formen av lågavlönad, stressframkallande girigföretagande? Du vet – om vi bara tog lite andra beslut i vår vardag hade du säkert kunnat ha ett bra jobb nu, med rimlig inkomst, vettiga arbetsvillkor och en mänsklig arbetsgivare (jag är inte scientolog, men utgår från att McDonalds ägs av en gammal skräcködla).

Jag känner dig inte men du är den enda butiksexpediten som någonsin satt sig i min skalle, tror jag: i alla fall är du den ende som fått mig att tänka ”vad gör den här… is… prinsisse…ättlingen här.. på Donken?”. Seriöst, du har ett gott hjärta; lojalitet, engagemang och ett otroligt tålamod med människor som ofta är rätt och slätt dumma i huvudet. Det är en fin inställning även om jag personligen tror att det vore bra för dig att ventilera din ilska på de drygaste kunderna. Det vore nog bra att skälla ut någon av de där högljudda, dryga fylleasen som dyker upp på helgnätterna eller någon av de där förvirrade gnälliga jävla gubbarna som efter en beställning ska kolla så att allt ligger i. Eller de där socipatpäronen som anordnar barnkalas på fucking McDonalds.

Min rekommendation är att du säger upp dig omedelbums. Vill du jobba i en annan butik lovar jag att samla ihop ett dussintal av dina gamla klienter för en vurmande och övertygande rekommendation till din blivande arbetsgivare! Jobba med något du gillar, eller som åtminstone ger lite mer tillbaka. Undervärdera inte dig själv. Och om du ändå av någon oförklarlig anledning stannar, så behandla oss kunder i alla fall som den skit vi är när vi ställer oss i den där kön.

Lämna en kommentar

Filed under Krönikor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s