Privatiserad kunskap

Lunds_universitetDet finns ett enkelt sätt att sammanfatta utvecklingen i världen: antingen är du privilegierad, eller också är du dömd till ett extremt svårt, fattigt och olyckligt liv. Det är inte svårare än så. Eliten säger att antingen är du med oss eller så är du ingen alls.

Privatiseringen av universitetet är ur det perspektivet en självklarhet. Elitister har sedan åtminstone det glada 30-talets dagar varit intresserade av ”socialt ingenjörsskap” – eller hjärntvätt som det kallas i folkmun. Att kontrollera universiteten är en viktig aspekt av detta. Genom att kontrollera kunskap, forskning och bildning kan den globala korporatismen öka sitt inflytande än mer. Dels kan man styra vad studenterna lär sig; dels kan man forska fram det man önskar forska fram.

I vissa länder har det här varit praxis länge. På det glada 30-talet pumpade den rika eliten in pengar i amerikanska college och universitet för att gräva i fenomenet rashygien. På det lika glada 40-talet beställde aluminiumföretagen forskning som bevisade att flour var bra för tandhälsan – eftersom att deras avfallshantering skulle bli inkomstbringande istället för tvärtom. Än i dag säger tandkrämstuberna ”Med flour!” utan att någon kritiskt reflekterar över dess ursprung. Samma sak kan sägas om tusentals andra gifter och kemikalier. Samma sak kan sägas om tusen och åter tusen olika politiska beslut. De underbyggs av forskning beställd för att bevisa en viss tes.

Protester mot privatiseringen av universitetet i Sussex

Protester mot privatiseringen av universitetet i Sussex

Korporativt inflytande underminerar all kunskap och information. Det som inte är bra ur ett korporativt perspektiv släpps inte fram, det som gynnar korporatismen målas upp som mänsklighetens räddning. Och av samma människor har vi lärt oss att forskning är ofelbart, att kunskap är vetenskap, att lita till expertväldet.

Med tanke på det, med facit i hand helt oomtvistliga faktum, att politiken i dag är en väg in i näringslivet är det inte svårt att se intentionerna bakom detta. Det svenska folket har lurats in i en fålla som inte går att ta sig ur. Politikerna jobbar inte för folket, utan för säljandet.

Uppdragsbaserad forskning skapar ett artificiellt samhälle där det grundläggande problemet är att vi inte får veta. Om forskning skulle leda till ett alternativt drivmedel som sätter hela oljebranschen ur spel, tror ni på allvar att det någonsin skulle få komma fram utan att sedermera undermineras? Om forskning visar att mobilstrålningsvärdena som är anpassade efter 40-talets radaranläggningar i själva verket är mycket skadliga, skulle teknikföretagen då låta oss veta? Om det visade sig att en spenatindränkt morot fungerar som bromsmedicin mot HIV, skulle då läkemedelsföretagen låta oss veta det?

Där har ni problemet med privatiserad forskning. Den är inte vetenskaplig, utan ett marknadsföringsverktyg med juridiskt och opinionsbildande inflytande. Det kan skapa den verklighet det högsta hönset ber om.

Margot Wallström sägs vara emot privatiseringen, så henne kommer ingen lyssna på.

Margot Wallström sägs vara emot privatiseringen, så henne kommer ingen lyssna på.

Men vem är jag att bråka om en sådan sak? Det svenska folket har med all önskvärd tydlighet visat att man trivs med att leva i fullständig okunskap, med sina liv kontrollerade av en elit intresserade av att forma oss till konflikträdda, inställsamma och oproblematiska ja-sägare. Det är så vi vill ha det.

Jag kan förstå att man vill det, faktiskt. Enligt de koncept som förväntas driva oss alla och som de facto driver många av oss så är näringslivet människans bäste vän. Men själv – och kalla mig flummig, vemodig eller orealistisk – oroar jag mig för balansen. Inte nödvändigtvis balansen mellan rika och fattiga, jag menar överklassen kan gott sitta på sina jävla slott och måla sina polare i kungamundering vad mig anbelangar. Men balansen mellan människa och kugghjul.

Någon gång vill jag skaffa barn. Jag har fantastiska minnen av barndomen. Att springa ut och leka och känna att allting är nytt, att se varje gränd som en exotisk upplevelse, att bygga olika sandslott varje dag, dricka min första folköl framför en grill en idyllisk sommardag… men när skulle mina barn få tid, lust och energi till det?

Skolan börjar allt tidigare och blir alltmer resultatinriktad. Miljön och maten blir alltmer förorenad och förgiftad samtidigt som vården mot symptomen blir allt dyrare. Utbildningskraven blir allt högre och villkoren allt sämre. Tidigare och mer utpräglat än någonsin förväntas vi bli skyldiga banker och företag enorma summor pengar som vi genom högre levnadsomkostnader och tuffare krav behöver konkurrera med varandra för att få betala.

Vår juridik formas för att införliva idéer som inte handlar om vår säkerhet, utan om deras rätt att tjäna pengar; familjen här i Lund som byggde en träkoja och som utmanades angående avsaknaden av byggnadslov… vad fan är det för något? Våra kommunikationskanaler, uppenbart skapade utefter beroendemodeller, övervakas i syfte att upprätthålla denna konstgjorda lag och ordning. Vi introduceras på tvångsbasis tidigt till teknik som genom att vara som socker för fettot eller heroinet för heroinisten och stimulera oss på bekvämaste mest hjärndöda sätt.

Och allt bakom en fasad som pratar om välfärd, mänsklighet, utveckling, tillväxt och valfrihet. Men var fan i den samhällsutvecklingen finns rätten, tiden, harmonin, möjligheten och valfriheten för mina barn att göra allt det jag någonsin associerat med positiva känslor? Eller för att vara med i tidsandan: jag då? Hur ska jag som varit så naiv att låta mig själv förlora kunna vinna i ett Monopol-liknande spel så pass tomt, orättvist och hjärtlöst att jag aldrig kommer kunna förstå eller uppskatta det?

Jag förstår inte. Jag förstår inte hur jag ska få en meningsfull roll i en värld som jag har en kraftig meningsskiljaktighet med. Jag förstår inte var jag ska hitta en brud som inte försöker välja om hon är maskin eller människa. Jag förstår inte hur vi ska kunna vara lyckliga var för sig eller tillsammans, jag förstår inte hur våra barn skulle kunna ha självständiga liv eller någon form av frihet eller hur vi ska kunna ha det bra i en värld där ”jag är inte bra nog” är en slags universell allomfattande princip.

2 kommentarer

Filed under Krönikor, Universitetet

2 responses to “Privatiserad kunskap

  1. David Magnusson

    Ett uppslag om studentuppror och d:o revolter i Lund kanske vore på sin plats? Det kom en hel bok om detta för ett antal år sedan:

    http://www.pqr.aland.fi/index.php?option=com_content&view=article&id=60:uppror&catid=34:foerfattare

  2. Martin W

    ”Fluor”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s