30 November 1993: När 1300 poliser skyddade Lars Hultén

Först och främst: Staffan Jacobsons eminenta text om 30 november.

kravallpolisDen 30:e november 1993 samlas fler än tusen lundabor på Stortorget. I lugnet på torget hålls antirasistiska tal och när en av talarna, en adopterad sydkoreanska, säger ”en dag som 30 november tvingas jag tyvärr tänka att jag kanske måste hålla mig inomhus för att jag inte ser så svensk ut som jag känner mig”. De två senaste årens segrar mot fackeltågen ligger som ett lugnt täcke över åhörarna och det finns en känsla av spirande optimism på torget.

Den tidigare präglingen av våld och kamp har ersatts med en lugn retorik där vikten av att respektera alla människors lika värde tagit över.
30:e Novemberföreningen har även detta år sökt demonstrationstillstånd, trots att man stoppats av barrikaderna på Stora Södergatan två år i rad. Länsrätten säger nej. De vägrar dela ut demonstrationstillstånd, men beslutet överklagas och regeringen ger tillstånd. Detta leder till den största polisinsatsen i Sveriges historia med fler än tusen poliser på stadens gator. Den kostar nio miljoner kronor.

30:e Novemberföreningen väljer att ställa in sitt fackeltåg. Många av föreningens äldre medlemmar hade svårt att acceptera de unga, högljudda, aspackade och våldsamma nynazisternas medverkan – visserligen var de själva ofta nationalister, men att gå sida vid sida med skinnskallar som ägnade sig åt Hitlerhälsningar och den yngre generationens okvädesord var helt enkelt ingenting som låg i deras intressen.

Så när som på ordföranden, Lars Hultén, som lett 30:e Novemberföreningen i en alltmer extrem riktning sedan han tog över på 60-talet.

Här stoppades nazisterna 1991

Här stoppades nazisterna 1991

Den här dagen promenerar han ensam genom Lund och ställer sig framför Tegnerstatyn, där han tänkt lägga sin krans. Men statyn är omringad av antirasister och i stället eskorteras han in i universitetshuset där han lägger den under en tavla föreställande Karl XII. Sedan fortsätter han, ständigt ackompanjerad av media och polis, sin vandring upp till Norra kyrkogården där han tänder ljus vid forna medlemmars gravar.

Han medverkar sedan i två direktsända tv-program och pratar flitigt med det femtiotal journalister han haft i släptåg. Media hade inget val; i ringarna på vattnet efter 1991 var krigsrubrikerna förekommande i varje stor tidning och följdaktligen fick de rapportera vad som hände även en dag som den här – då inget egentligen hände.

”Polisen vann kriget”, skrev Arbetet. ”Polisen segrade”, menade Sydsvenskan.

Men man hade en förenklande syn på det som hänt, för Hultens obrydda promenad till trots skulle en motdemonstration äga rum. Under morgonen och dagen hade polisen spärrat av Lund genom att placera ut containrar, inte minst hade man stoppat tillgången till den tilltänka mötesplatsen på Stortorget. Man hade dessutom också ombett alla centrala arbetsplatser att stänga klockan tre, stängt av trafiken och bett allmänheten att hålla sig undan.

Lars Hultén. Kuf.

Lars Hultén. Kuf.

Istället samlas motståndet utanför Wapiti på Kiliansgatan där man i samlad trupp går mot Mårtenstorget och de poliser som väntar där. De skingras snabbt av en enig och våldsam poliskår, innan de promenerar vidare genom Lund i väntan på de danska proffsaktivister som varit så viktiga i att stoppa fackeltåget tidigare år. Man går genom den avspärrade, nedstängda staden och söker sig mot stationen, men polisen är väl förberedda.

På Nygatan blockerar polisen alla utvägar och omringar demonstranterna; vissa omhändertas, andra splittras och samtidigt stoppar polisen också de danska aktivisterna i sin väg mot Stortorget.

Polisen använder sig under eftermiddagen och kvällen av mycket grovt och omfattande våld; flera fotografer och journalister får emotta slag, likaså en av polisens egna pressinformatörer. Detta år använder sig varken Lars Hulten eller motdemonstranterna våld, vilket däremot polisen gör – ändå säger media överallt i landet samma sak: eländet stoppades, polisen vann.

Visserligen kommer några danska aktivister till tals i de regionala tidningarna. En dansk menar i Sydsvenskan att det enda våld som förekom från motdemonstrationen var i självförsvar, då polisen krävt att de skulle skingra sig och – innan att ordern kunnat följas – ha attackerat med våld.

Medan 1991 går till historien som en seger mot rasismen, går 1993 till historien som ännu ett år då polisens konceptuellt nära kopplingar till fascistoida ideologier manifesterades med all önskvärd tydlighet.

1 kommentar

Filed under Artiklar, Händelser

One response to “30 November 1993: När 1300 poliser skyddade Lars Hultén

  1. Pingback: Betydelsen av 30 November. | Konst & Politik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s