Östratornskolan och det ekologiska experimentet

ostratornskolanFörsta dagen på Östratornskolan skuttade jag över det enorma grönområde som fanns där nu gymnastikhallen och högstadiebyggnaden ligger. Så vitt jag vet finns det inte sparat på några bilder, förmodligen har de flesta raderat det helt ur minnet och det enda vis det lever vidare på är genom mitt vemod och associationerna det väcker hos mig. Det var i buskarna på gröningens som vi hade våra första kojor, där vi lekte på rasterna och mot vilka utsikten från vårt klassrum i B-huset vätte.

En mulen dag ett par månader efter att jag börjat grundskolan så stod grävmaskinerna där och plöjde bort meter efter meter av vår lugnande, lekfulla grönska till förmån för de högstadiebyggnader som skulle uppföras.

Jag var förkrossad. För första gången sa världen till mig att den alltid förändras, att det man älskar alltid försvinner, att det alltid kommer nya anledningar till vemod – nya förändringar där grävskoporna förstör målen för gamla minnen. Det var svårt att tampas med då, det är svårt att tampas med nu. Varje bakåtblickande nostalgiker har i tidig ålder sett sin favoritbuske försvinna för att ersättas med något som inte varit dem till gagn, med något som i jämförelse tyckts meningslöst.

Men det nya högstadiet kom med löften också. Tidigare ÖT-barn – från det att skolan byggdes 1971 – hade tvingats gå på Tunaskolans högstadie: själva skulle vi aldrig behöva lämna vår bubbla. Och nybyggnationen beskrevs därtill som en smärre revolution. Vi hade ständiga besök av journalister, forskare, lärare och andra intressenter. Utbyggnaden skulle nämligen göra Östratornskolan till den mest miljömedvetna i världen.

Som en del av det bildade man ett miljöråd, något som säkert är vanligt numera men som då var en ganska spännande företeelse. Med möten en gång varannan vecka på måndagens mattelektion var det inget svårt val för mig att räcka upp handen om att vara med. Särskilt stor nytta vet jag inte om jag gjorde, men en sak tillförde jag; jag föreslog att utöver de snålspolande toaletterna borde man också ha lågenergiduschstycken i den nya gymnastikhallen. Detta som sjuåring i nådens år 1996. I dagens övervakningssamhälle hade universitetet signat mig på studs.

1996 var Östra Torn fortfarande en socialistisk vänsterenklav i Lund, med allt vad det innebar av miljötänk och hållbarhet. Östratornskolan började redan 1986 ett samarbete med Naturskolan och 1993 tillfrågades man om att vara med i ett miljösatsningsprojekt. I samband med att utbyggnadsbehoven diskuterades under tidigt nittiotal så krävde skolpersonalen, redan inne i tänket, ett miljöfokus som man också inpräntade i elevernas sinnelag.

Resultatet blev att arkitekten Anders Svensson fick i uppdrag att dra nytta av Lund som forskningsstad och ge rum åt okonventionella miljöbaserade lösningar i byggandets och användandets alla aspekter:
* 28,5% av byggnadsmaterialet var återanvänt tegel från hamnbyggnader i Ystad
* Källsortering
* Regnvattensbaserade toaletter
* Separat hantering av urin och avföring
* Lokal reningsdamm för skolans avfall
* Vattentrappa från reningsdammen till en annan damm i syfte att tillföra syre till avfallsvattnet
* Kraftiga begränsningar av byggnadskemikalier, uppskattningsvis 1/16 av vad som vanligtvis används vid liknande byggen
* Ventilations- och uppvärmningssystem baserade på solenergi och naturlig lufttillförsel

Hur gick det då?

Ptja. Det är svårt att bortse från vissa saker; på vintern var det emellanåt jävligt kallt i lokalerna. Vissa av de mer komplexa och oprövade ekocykelmekanismerna fungerade inte under de första åren och om allting fungerar felfritt i dag… tja, det vetti katten.

Utbyggnaden var en del av GBC ’98, Green Building Challenge, och med barnsjukdomarna i åtanke fick skolan ganska låga omdömen i den utvärdering som gjordes av projektet. Man fick däremot Lunds stadsbyggnadspris och blev den första skolan i staden att få rätten att ”hissa grön flagg”.

Några märkliga egenheter till trots – typ att rektorn Roland Stéen lät uppföra en minnessten i sin egen ära, givetvis döpt till Rolands sten – så undrar jag vad som hände med den experimentlusta och det miljömedvetna tänk som gjorde att man kunde gå till skolan med stolthet på morgonen. Det kändes som att vi var först, att vi var början på en revolution, att miljön hade tagit platsen som vår största nutidsfråga. Men jag antar att det på ett större plan rann ut i sanden med resten av den framtidsoptimistiska idealismen.

Tre år efter projektet försökte Tomas Tägil, någon respekterad universitetsgubbe, att reda ut varför miljötänket ödelagts:
”Varför man inte fortsatte det ekologiska experimentet efter Östratornskolan kan man spekulera över. De ekologiska frågorna är kanske inte lika ’heta’ längre i denna börsfixerade tid. Ekologin som progressiv idébärare har också försvagats. Därtill har det börjat dyka upp rapporter om tekniska brister även i det ekologiska experimentbyggandet. Dessutom var Östratornskolan ett experiment, avsett att utvärderas.

Oavsett det symboliska och pedagogiska värde som ett ekologiskt projekt har, krävs det ur praktisk synpunkt nästan att alla inblandade är ’eldsjälar’ för att det ska fungera. Experimentbyggandet brukar få en mer pragmatsik efterföljd. Det som tiden inte är mogen för försvinner, men man fortsätter ändå på en annan nivå än tidigare. Vikingaskolan är ett exempel på detta. Här har ekologiska aspekter blivit en naturlig självklarhet, men utan tvång att ’löpa linan ut’. ’Sunda-hus-konceptet har i detta fall också blivit ett byggande med sunt förnuft.”

Det övergivna miljötänket till trots fick åtminstone en generation östratornare insikt i betydelsen av miljöfrågor. I vår tid av eskalerande ekologisk förstörelse är det tråkigt att inte fler ungdomar skolas efter idealet att vi ska ha en beboelig planet även framöver. För även om inte alla av oss blev trädkramande minkfarmsaktivister så bär vi med oss vetskapen om att vi med lite finess och god vilja kan belasta ekosystemet mindre än vad vi gör i dag – men tyvärr är det ett medvetande som utarmats av det växande intresset för pengar och det minskande intresset för mänsklighetens framtid.

Lämna en kommentar

Filed under Arkitektur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s