Verkligheten anställer tusen drömmare

10344259_10152164146295875_4923316778086560574_oSolen stiger åter över Lund.

Jag går ut i vårsolen, blickar från höjden ut över mitt Djingis och deras Ericsson. Det ena var min framtid, det andra deras. Precis som jag i mitt gula trähus drömde barfotaliv och idyllisk skymning så drömde folket i företagskomplexet om ljus framtid och behaglig gryning. Vi har båda vaknat upp mitt i natten. Det är någon som fingrar på allt vi är och allt vi gör. Det finns ingen plats för vad vi vill och kan. Framtidsfabriken är i fritt fall, samtiden en briserad bubbla.

Min pessimism motsägs ofta av människorna runt omkring mig. Normaliserat vansinne. Snubben som käkar OxyContin tre gånger om dagen försäkrar mig om att det finns kärlek i världen. Modern som migrerat verkligheten till arbetslivet försäkrar mig att det är helt i sin ordning med en hel generation lättvändigt diagnostiserad och uppvuxen på tjack. Akademikerna hävdar bestämt att vapen- och kontrollteknologin de producerar kommer användas till rättvisa och demokrati. Svenne-Banan Medelsvensson viftar med sin höga moral som framtidens melodi; först ska bara de omoraliska förintas.

10264106_10152164146285875_2351190030189306756_oIngen av dem kan någonsin ge ett svar på varför människor tigger, samlar pantburkar och konkurrerar med varandra med varje tillgängligt medel om nu mänskligheten är så välmående. Ingen av dem kan förklara vad en generation telefonförsäljare ska ta vägen nästa gång marken skakar under ekonomin. Ingen av dem har något svar på vad människan ska göra imorgon. Ingen av dem har någonting att komma med när jag ifrågasätter varför jag måste bli någonting i en värld som ingenting behöver.

När jag var liten fick jag förklarat att jag kan bli vad jag vill, att jag har en ljus framtid. När verkligheten sedan visade sig mer komplicerad än så fick jag förklarat att jag kan bli vad som helst om jag bara kämpar. Men vad säger tusen avskedade högutbildade inom framtidssektorn om den saken? Hur mycket tid, lust och energi måste man lägga för att befinna sig i systemet? Räcker en livstid?

”Du är paranoid. Kanske deprimerad”, svarar samma människor som tror att en handskakning innebär att man vill knulla dem i röven, som tror att människor tigger på stan för att forsla till palatset, som tror att människor dör i Mellanöstern för att tillräckligt många ännu inte dödats, som tror att svaret på existentiella frågor är ”psykologen”, som misstror sina egna känslor, sig själva och sin omgivning till förmån för någon osynlig jävla överhet som genom historien lett alla i fördärvet med motiveringen ”det var nog bra det”.

10633440_10152472908085875_7912587326299754028_oTusen Ericssonanställda kommer de närmaste veckorna börja ställa frågan vilka de är, varför de är här och vad det är tänkt att de ska uträtta. De kommer att tänka på bolånet de inte kan betala, på ungarnas framtid, på konkurrensen med de unga, på de bortslösade timmarna i skolbänken och på hur lätt bödeln kunde sända dem i ovisshet.

Liklukten bränner i näsan när jag går genom stan. Husen, gröningarna, människorna… de känns alla så avlägsna den verklighet de befinner sig i. Varsamt dekorerade 1800-talsbyggnader glänser som om ingenting har hänt. Gröningarna har fyllts med vårblommor och studenter med ansträngda leenden och skratt. Människorna rör sig från plats A till plats B i sin tro om att de uträttar någonting. Det är underförstått att vi faller. Att vi måste börja på nytt.

Vi som hellre skriver än företar oss någonting annat betraktar gärna den röda tråd historien utgör: utifrån denna kan framtiden i allt väsentligt förstås. Den digitala eran kunde förutspås med ångmaskinen. I dag vittnar GMO, nanoteknologi, kontrollnormer och intensifiering av konkurrensen om en snartida transcendental fas där den jordbundne människan överges för den kosmopolitiske transhumanisten. Konsekvensen för det gamla – våra varsamt dekorerade 1800-talshus, våra sociala spel och livslekar, våra behov och syften – är förödande.

10380223_10152164146645875_8067152509557755758_oAtt betrakta hur allting i dag faller för att imorgon blomstra på nytt är fascinerande av den enkla anledningen att den groende masspaniken, den farliga teknologin och den till den sköra globala ekonomin helt utlämnade människan endast kan leda till en samhällelig och social kataklysm utan dess like.

Likt andra som vant sig vid och accepterat död och mörker ligger nöjet i att se hur optimister, framtidtroende och rättstrogna möter sitt öde. Lika fascinerande som det var för gårdagens samhällsobservatörer att se 68:orna jonka ihjäl sig på Stockholms tunnelbana och de ur industrin bortrationaliserade gripa till flaskan ute i kalla natten, lika intressant är det för mig vad som egentligen kommer att hända med er ett decennium från nu.

Tills den går ner bör vårsolen emellertid avnjutas. Din tidning säljer krig och hat. Landet du bor i är en vapenfabrik. Grannen käkade en extra benzo igår i hopp om att inte vakna igen. Tusen förlorade sitt livsuppehälle. Kön till Smålands härbärge har aldrig varit längre. Dina arvtagare har uppfostrats av en smartphone. Ditt vatten är giftigt, din luft smutsig och din skog skövlad. På onkologens tak sitter en gam, i psykets källare kryllar råttorna, i det undermedvetna sanningen, i det medvetna oron. Men i dag måste du passa på och låtsas annorlunda för innerst inne vet du att det kanske inte låter sig göras imorgon.

Själv hånflinar jag mig igenom det. Jag unnar mänskligheten helvetet på jorden, det är min himmel. Burn, motherfucker, burn.

2 kommentarer

Filed under Krönikor

2 responses to “Verkligheten anställer tusen drömmare

  1. Tusse

    … och du, i egenskap av iakttagare, förblir på iakttagares vis oberörd?
    Näääääää……

  2. Skickligt skrivet som vanligt men skippa nihilismen please…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s