Category Archives: Idrott

Svar från LBK-bossen

Som det kanske framgick är jag inte hundraprocentigt insatt i LBK-ekonomin och valde därför att – i sann bloggaranda – maila LBK-topparna först efter att jag publicerat mitt inlägg. Och så här en timme senare har jag svar från ordförande Tony Engström. För transparensens skull slänger jag även upp Engströms anmärkningar på min – och Sydsvenskans – journalistik.

”Du finner mina svar nedan och jag ber dig också att kolla upp fakta innan du skriver framöver. En artikel i t.ex. Sydsvenskan är inte fakta – det är en artikel skriven av någons åsikt och tänkta fakta. Inte ens Mats Hansson på Skånes FF hade sagt det som stod i tidningen och han tycker givetvis detta är väldigt jobbigt. Såg också vad du skrivit om Mattias och bett honom svara dig direkt på detta. Har du någon form av ambition att återspegla det samhälle du lever i så borde din integritet också säga dig att vara noggrann i ditt arbete.”

Angående mitt insinuerande att marknadschefen Mattias Möller varit delaktig i H43:s havererade ekonomi så strök jag det ur originalinlägget. Det borde jag kollat upp bättre; Möller hade lämnat sin ansvar – som inte var direkt en takstöttande pelare utan som del av en grupp som hjälptes åt med att hitta hur man skulle utnyttja den nya arenan optimalt  – mer än ett år innan H43 fuckade ur sin ekonomi.

Så till Engströms svar:

Att spelare inte fått lön på 3 månader och att klubben riskerar att sparkas ut ur ungdomsserierna på grund av att man inte betalat Skånska fotbollförbundet, vems ansvar är detta?
Samtliga löner är utbetalda t.o.m. juni och för de allra flesta är vi helt ikapp med löner och vi har betalt mer än hälften av våra preliminärt pålagda kostnader från Skånes FF för 2013 och risker endast någonting alls om vi inte slutbetalar deras sluträkning, som kommer i december, innan den 31 januari 2014. Ansvaret ligger alltid på huvudstyrelsen.

Hur kommer det sig att summan till Skåneboll inte är betald när LBK:s ungdomsverksamhet årligen drar in hundratusentals kronor på medlemsavgifter och aktivitetsbidrag?
Om det bara var avgiften till Skåneboll som vår verksamhet kostar vore det inga som helst problem och då skulle vi t.o.m. göra vinst på ungdomsverksamheten idag. Det gör vi inte och är mycket beroende även av sponsorer.

Har klubben använt sig av ungdomsverksamhetens intäkter för att finansiera seniorverksamhetens satsning?
Nej och dessutom har vi dragit ner på seniorverksamhetens budget 2013 med nära 60 % och ökat ungdomsbudgeten med nära 10 %

Klubben befann sig i en extrem skuldsituation redan i mitten på 90-talet. Flera år i rad har ni nu redovisat vidare förluster. Varför tillåts situationen uppstå gång efter annan?
Den tillåts lika lite här som i alla andra föreningar men det är ett konstant kämpande att få ihop det ekonomiskt. Av t.ex. division 1-klubbarna i Sverige så redovisar 80 % negativt resultat för tredje året i rad. Lunds BK har dock för tredje året i rad minskat sitt negativa resultat med drygt 150 000 kr/år

Hur ska klubben komma tillrätta med de ekonomiska bekymren?
Genom fortsatt sanering av föreningens ekonomi och bygga upp verksamheter som kan ge en stabil grund att stå på.

Tack för det snabba svaren.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Idrott

Lunds BK – där barnen pröjsar för seniorverksamheten

Lunds_bkLunds BK är inte så enkla att granska om man inte masar sig bort till Klostergården och knackar på klubbstugan själv. Men det som framkommer kommer å andra sidan fram med tyngd. Klubben är extremt vanskött.

Nu är man skyldiga Skåneboll 96 000 kronor för ungdomslagens medverkan i de skånska ungdomsserierna. Detta trots att LBK:s ungdomar drar in flera hundra tusen om året.

Jag har nog berättat om det förut: när jag själv blev fotbollstränare skulle jag gå en utbildning på Nygatan. Precis som vad gäller utbildningar i allmänhet ägnade vi oss åt en massa bullshit, däribland att vi skulle rita en bild på en ”förebild”. Jag ritade fotbollstränaren och människodiggaren Frank Rijkaard – en helylle typ som lägger handeln på axeln och tittar en i ögonen när man konverserar. Lunds BK-duden ritade Carl Bildt, en man som pisksnärtar en på axeln, stirrar en kallt i ögonen och säger: ”jag är av en förnämligare art än du”.

LBK är en genomborgerlig klubb och vad det innebär för ekonomin kan man kolla på valfri del av samhället för att få insikt i. De tror att de är jävligt bra på det här med pengar, eftersom att det är deras religion, men i själva verket slutar det oftast med att allting går åt helvete.

I början av 90-talet hade Lunds BK precis tagit sig upp i dåvarande Division 1 Södra (som då var divisionen under Allsvenskan) och lånade då miljonbelopp för att ”satsa sig till Allsvenskan”. Laget åkte ur big time och fick sedan ägna de närmsta tolv åren åt att långsamt, långsamt sanera sin ekonomi i division 2.

Nu har dessa fucktards gjort det igen och som vanligt är det barn och ungdomar som får betala för en styrelses storhetsvansinne.

2012 visade Lunds BK en förlust på 720 000 kr. Året dessförinnan backade man 878 000 pix. Året innan dess 442 000. Vid årsslutet 2012 hade man ett negativt kapital som uppgick till minus 1 961 000 kronor. I Svenska Fotbollförbundets rapport konstaterades det: ”Föreningar med stora negativa kapital såsom FC Väsby United, IF Limhamn Bunkeflo, Lunds BK och Vasalunds IF kan känna stor oro för sin ekonomi.”

Jag hittar ingen tydlig information på nätet om hur många medlemmar Lunds BK egentligen har, men en snabb genomgång av samtliga ungdomslags truppsidor (där inte alla är ifyllda) indikerar att klubben har cirka (lågt räknat) 350 betalande ungdomsspelare. Med en medlemsavgift på 500 kronor innebär detta att man får in 175 000 kronor bara i medlemsavgifter.

Därtill kommer ett aktivitetsbidrag på 8 kronor per deltagare vid varje sammankomst och 24 kronor i stöd för sammankomstens existens. Om 300 av dessa barn kommer till 100 sammankomster (matcher/träningar/annan skit) får föreningen alltså in cirka 250 000 per verksamhetsår.

Det är inte gratis att bedriva ungdomsverksamhet. Planhyra, materielkostnader och annat kostar givetvis en del. Samtidigt har klubben en hel del sponsorer och dessutom låter man barnen arbeta ihop egna pengar om de vill åka på cup eller dylikt.

Att Lunds BK inte betalat de 96 238 kronor till Skåneboll för deltagandet i ungdomsserierna handlar inte om att ungdomsverksamheten går minus. Det handlar om att man låter barnen (eller snarare deras föräldrar) betala för en seniorverksamhet som inte tagit ansvar för sin egen ekonomi.

Styrelsen leds av ordföranden Tony Engström, till vardags passande nog begravningsentrepenör. När han i en post på Lunds BK:s hemsida introducerade styrelsen hänvisade han stolt till deras respektive roller inom näringslivet… som om det skulle spela någon roll när det är idrott som utövas.

Klubben har inte betalat lön på tre månader, ungdomslagen riskerar att uteslutas från ungdomsfotbollen och de som betalar hela kalaset är barnen och deras föräldrar. Någon inom den gruppen borde sammankalla till möte med styrelsen, räcka handen i luften och fråga: varför ska seniorlagets desperata jakt efter uppflyttning bekostas på annat vis än genom seniorfotboll?

Lämna en kommentar

Filed under Idrott

Axnérs Lugi – en kombo av teori och praktik

Tomas Axnér

Tomas Axnér

Tomas Axnér har världens största handbollspenis.

Medan andra idrottsledare bygger sina lag kring en ”kämpa hårt genom ödmjukhet”-attityd har Axnér fört sitt Lugi framåt genom att inpränta självförtroende i en klubb som i många år saknat identitet, tydlig strategi och ekonomisk verklighetsförankring. Men den meriterade tränaren har verkligen ändrat på den saken, med en konstant ”klart vi vinner”-image har han dels gett klubben en publicitet man saknat i flera år, men alltså också det nödvändiga självförtroendet.

Handboll skiljer sig från fotbollen på så vis att intelligensen står i centrum. I fotbollen är strategi oerhört viktigt, planen är så pass stor och innehåller så pass många spelare att en hård struktur krävs för att undvika kaos. I handbollen saknas konceptet med mittfältare och det finns inget behov av att tänka i termer som ”ska vi spela defensivt eller offensivt?” för sportens hela upplägg kräver att man göra bådadera, match efter match.

LugiBBSnarare än strategi är det taktik som är handbollens signum. Spelarna förväntas fatta taktiska beslut under några hundradelar och det räcker sällan med att en spelare är med på det. Det är därför handbollen haft fler perioder av fullständigt dominanta lag på både klubb- och landslagsnivån: kontinuitet och intelligens leder tillsammans till en form av oövervinnerlig telepati.

Tydligast för den som inte är hundraprocentigt insatt var det väl under den långvariga svenska dominansen på landslagsnivå. Sverige var aldrig det fysiskt starkaste laget. Man hade aldrig flest hårdskjutande spelare. Tekniskt var man givetvis toppklass, men både tyskar, kroater och en del andra kunde leka finare med bollen. Den avgörande skillnaden var istället intelligensen hos spelarna och den långa tid de fick på sig att förstå varandra.

På klubblagsnivå är kontinuitet en svår fråga, särskilt i Lund där en del spelare kan tänka sig en lägre lön än de annars krävt eftersom att handbollsspelare, till skillnad från fotbollsspelare, ofta är så illa tvungna att studera lite då få lyckas tjäna så mycket att de kan tillbringa livet efter karriären i en solstol.

Vad har Tomas Axnér med allt detta att göra? Inte ett skit, ärligt talat.

Kristian Meijer, från Lund och med över 1000 mål för Lugi

Kristian Meijer, från Lund och med över 1000 mål för Lugi

Lugi består i dag till stor del av spelare från Lund och Skåne kryddat med ett par stjärnor utifrån. En stor del av dessa är också skitnödiga, förnuftiga akademikerbarn som alla fått en femma i ordning & uppfostran. Axnér å andra sidan är en pissusel förlorare – alltid är det en domare, ett handbollsförbund eller en oetisk motståndare i fokus – och dessutom en före detta kantspelare.

Kantspelare blir sällan tränare. De är ofta mer individualistiska, impulsiva och lagda snarare åt det tekniska hållet än det tänkande. De är praktik medan en central spelare är mycket teori. Kombinationen av dessa väluppfostrade, kloka lirare och en kunnig och erfaren men definitivt knasig coach har gjort att Lugi i år nått nya höjder.

I dag spelas den femte och avgörande semifinalen mellan Lugi och Drott. För första gången sedan 1995 kan det mycket väl bli ett lundalag i final, vilket skulle innebära den största idrottsliga framgången i staden sedan… tja, 1995. Låt oss hålla tummarna.

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Idrott, Krönikor

Sälj lite sprit, för fan


Varför måste Lund ha västeuropas tråkigaste bowlinghall?

Jag kan inte påstå att jag är något livslångt fan av sporten. Det blir lätt lite enformigt och mycket skittråkigt att gång på gång försöka välta de där käglorna. En kvarleva från en svunnen tid kan man lätt kalla det. Att det inte ännu har gått för bowlingen som med dronten, arkadhallen eller sopnedkastet känns egentligen märkligt.

Därmed inte sagt att det saknas potential. På många ställen i världen kan man kombinera det med sociala nöjen som att sitta och dricka en bärs eller pallra sig bort till biljardbordet för lite omväxling. I Lund kan man bara rulla klothelvetet, få det tillbaka, rulla det igen. En bra dag finns där ett flipperspel, en mindre lyckad får man nöja sig med den där uttjänta lotteriapparaten. Är den kvar förresten?

När Bollhuset invigdes 1966 var det resultatet av ett behov som växt fram i någon suicidal politikers hjärna: vi måste ha fler kolossliknande fyrkantiga byggnader i tråkiga färger. Och det lyckades man ju bra med, för Bollhuset – ritat av Yngve Lundquist och Hans Rendahl – ser mest ut som någonting en legogubbe skitit ut. Men folket tröstades med att stödmuren mot entréterrassen i alla fall byggts av sten från det medeltida Lunds gator vilket säkert renderade i en segercigarr från någon gammal relik i Gamla Lund-styrelsen.

Nu ska jag inte gnälla för mycket. Några fina barndomsminnen har man ändå, som när man köpte godis i kiosken, fick sitt favoritklot och inte minst när det var dags att gå hem. Att imponera på tjejerna genom att välja sju storlekar för stora skor var också en klassiker. Men ärligt talat: ett enkelt råd för att både dra in lite extra skattepengar och dessutom skapa en underhållningsform som inte bara passar barn, studenter och gamlingar: sälj lite sprit, för fan, och ha öppet längre på helgerna.

Lämna en kommentar

Filed under Idrott, Kultur

Kort om tillfälliga bostäder och nya idrottsplatsen


Här kan man bo om pappa betalar.

Ponera att det finns en stad som alla flyr, ingen stannar i längre än de behöver och där möjligheterna för en ung människa från medelklassen att få en bostad för rimliga pengar är mycket begränsade. En stor del av stadens befolkning är dessutom studenter som maximalt får runt 8700 kronor av CSN.

Vad gör man? Jo, det byggs tillfälliga boenden – där hyran är 4500 pix för nätta 23 kvadrat. Givetvis har dessutom alla lägenheterna balkong och – om jag inte är fel på det – kaklade badrum. Sådant är naturligtvis värt att prioritera över låga kostnader, särskilt när det handlar om en temporär lösning.

Enligt pressmeddelandet har det aldrig tidigare byggts temporära studentbostäder i Lund, vilket så klart är fel. Redan på sjuttiotalet byggdes Djingis Khan med avsikten att rivas femton-tjugo år senare, något som inte hände och som inte särskilt sannolikt kommer att hända den här gången heller. Även om avtalet är på fem plus fem år så är det knappast ovanligt att sådana här lösningar blir permanenta, och med det i åtanke bör man inte ignorera deras form, funktion och utseende. Något vi väl lär bli varse om vad det lider.

Bygget lär främst husera internationella studenter och gästforskare, och närheten till LTH vittnar om att de fem bostadshusen kommer att fyllas av snigelätande brats med förkärlek för datorskärmen och en klar och tydlig distans till den livlösa innerstaden.

Dyra bostäder för brats alltså. Helt i melodi med vad som annars byggts i Lund de senaste trettio åren.

***

Ny arena för Lunds BK alltså. Våren 2014 är man förhoppningsvis färdiga och redan i höst hoppas man schakta bort de vackra vallarna som gett Klostergårdens idrottsplats en unik karaktär.

Orsakerna är många: gräs, kullar, träd och sådant tar väldigt mycket plats. Det svunna utrymmet kommer så klart att ersättas med en tvångspark – ni vet en sådan man anlägger för att inte folk ska klaga – men också med exempelvis NCC:s sextonvåningshus.

Dessutom kräver svenska fotbollsförbundet en hel del av arenor i Superettan numera. Går Lunds BK upp behöver man en ny idrottsplats för att fylla alla kriterier. Men som det ser ut nu vill inte kommunen lägga pengarna som krävs för att nå hela vägen till den standarden. I stället vill man ta det som det kommer, och avvakta huruvida klubben går upp i seriesystemet eller ej, följt av svaret på om man får dispens eller inte. Och får man inte det så blir det nog för Lunds BK att spela i Malmö en säsong.

Behöver jag ens säga hur typiskt det är?

Nej, den nya idrottsplatsen handlar inte om idrott. Det handlar om att göra rum för NCC och HSB.

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Idrott, Krönikor, Universitetet

Årets lundensare 2011: Hans Martin Hansen

Årets lundensare 2011: Hans Martin Hansen

Jag har knappt stått på en skateboard i hela mitt liv, jag har besökt Gastelyckans skatepark typ tio gånger. Ändå är det svårt att bortse från framgångarna kring skateparken när man diskuterar kulturella framsteg i Lund under det senaste året. Med stora forskningsanläggningar och religösa byggnader som upprättats ett par hundra år för sent så är det lätt att allting annat kommer i skymundan, i alla fall i Lund – en stad där kulturella intressen alltid motarbetats och där det som kommit fram alltid berott på en rörelse underifrån.

Hans Martin Hansen, utvecklingschef på kultur- och fritidsförvaltningen, har tagit gastefolket i handen och hjälpt dem behålla sitt utrymme, och det är hedersvärt, men än mer imponerande blir det när projektet dessutom tilldelas resurser för att utvecklas. Det är människor som Hans Martin Hansen som fortfarande får oss att tro på ett livskraftigt och händelserikt Lund. Visioner om storbyggen, enorma forskningsprojekt och liknande i all ära – det är på gatorna det måste hända, på gatorna, i parkerna, på parkeringsplatserna i utkanten – för att Lund ska må bra måste det livet frodas.

Hans Martin Hansen får utmärkelsen mest tack vare sitt engagemang i Gastes sak, men också för att överlag under året ha uttalat sig förnuftigt. Inblandningen i projektet för att bli kulturhuvudstad för en tid sedan var också en spännande ambition, även om den föll platt med bristande uppbackning, men det här året har han visat på allvar vilken kompetent och nyttig tillgång han är, och framför allt hade kunnat bli med de rätta resurserna.

Lämna en kommentar

Filed under Artiklar, Idrott, Krönikor, Kultur, Mitt Lund

Staffan Holmqvist-ärendet


Staffan Holmqvist, pedofil.

Så fick då Lund sin egen pedofilihärva när Katia Wagner och Jonas Nyrén skrev en viktig artikel i Sydsvenskan den 18:e juni. Ett gäng före detta Lugi-spelare berättade om handbollslegendaren Staffan Holmqvists intresse för småpojkar. Under flera decennier tilläts han utnyttja sin makt och sitt inflytande för att nå under ungdomarnas brallor.

I Sydsvenskans artikel, som sedan följts upp med fler texter och uttalanden från alla möjliga och omöjliga, framgår det också att det funnits väldigt mycket misstankar riktade mot handbollspampen.

Arnold Gustavsson, tidigare ledamot i svenska Handbollsförbundets styrelse, berättade att ”det var allmänt känt att Staffan var pedofil”. Han och många andra borde känna skam över deras egna brist på handlingar. Alla som fått vetskap om det här måste ta på sig en del av ansvaret för att barn råkat ut för Staffans övergrepp efter att de fått nys om saken. Varje år, dag, minut, sekund efter att de fått veta det är de också på något vis medskyldiga.

Media måste rannsaka sig själva. Att saken inte granskats mer noggrannt i ett tidigare skede är ett grovt tjänstefel. Sportnytt, som på den här tiden hade miljonpublik, omnämnde honom visserligen som misstänkt redan 1995, men det är helt enkelt inte tillräckligt och det följdes aldrig upp. Medias plikt är att granska samhället och om inte den enormt inflytelserika och stora idrottsrörelsen är en viktig del av detta så fan vet vad som är det egentligen.

Det är bra att Sydsvenskan nu tagit tag i saken, men det är många år för sent. Staffan Holmqvist är död och kan inte ställas till svars för sina handlingar. Efter Patrik Sjöbergs avslöjanden nyligen är det av yttersta vikt och intresse att hänga ut en levande idrottspedofil. Inte så mycket för att ha någon att rikta hat gentemot, utan snarare för idrottens bästa. Vi måste börja förstå sambandet mellan idrott och pedofili för att motarbeta förekomsten av dessa inom sportvärlden.

För oss som är idrottsledare har detta satt mycket i gungning. När jag för några månader sedan tog över ett nytt ungdomslag i Lunds FF kom jag till träningen skallig och i stort skägg, en inte helt omärklig kombination. Föräldrarna tittade underligt och för första gången kände jag ett behov av att försvara mig, förklara mig – ”nej nej, jag jagar jämnåriga blondiner på krogen”. Det känns som att det finns en viss förtroendekris gentemot oss ungdomstränare och det är fullt logiskt. Det som huvudsakligen behöver dissekeras är inte handlingarna i sig, utan drivkrafterna och hur möjligheterna uppstått. Var finns luckan i systemet som gör att något sådant här kan få fortgå i så pass många år?

Vad som i alla fall står klart är att passiviteten alltid skördar sina offer. Många, många barn har fått lida för att föräldrar, kolleger och media valt att ta den bekväma vägen och hålla käften. Idrottsföreningarna – LUGI i synnerhet – kommer en lång tid framöver att förknippas med passivitet och brist på handlingskraft i sådana här ärenden.

***

Förre fritidschefen Bengt Jonsland får också frågan, efter att ytterligare spelare och andra ungdomar som Staffan lugnat sina lustar med uttalat sig. Till Sydsvenskan säger han: ”Nej, nej, nej. Det vore konstigt om inte jag, som hans närmsta chef, hade haft någon kännedom om det här. Jag har suttit mitt emot Staffan Holmqvist i sjutton år, och då skulle det här ha visat sig på något sätt. Det är någon som för runt skit om honom.”

Med så skrämmande genomkorkade uppåtslickare vid rodret är det inte konstigt att vilken skit som helst får förekomma. Folk i kostymer ägnar sig inte åt sådant, vill han säga.

Skitsamma egentligen. Bengt Jonsland är en nobody. Under hans tid på posten som fritidschef 1986-2000 fick han mest bevittna Lund gå från att vara ledande inom hans uppgifter till att vara Malmös sovstad inom allt inom kultur- och fritid. Tack ska du ha, du kan gå nu.

Så mycket mer skada kan han inte göra emellertid. Gubben är sjuttiofem bast, hade jag varit kristen hade jag trott att han får köra på några år till med att reflektera över sitt meningslösa liv och allt han inte uträttat, innan han flyttar till Staffan Holmqvist grannhus so to say.

***


K Arne Blom, pedofiliförnekare och medioker författare.

Även K Arne Blom, klassisk lundarelik mestadels känd för massproduktion av böcker ingen läser och för att ha surat över Smålands Nations beslut att bli en socialistisk nation, uttalar sig i ämnet: ”I trettio års tid har jag hört det här. Jag har gått till djupet och undersökt anklagelserna och kommit fram till att det inte finns någon grund för dem.”

Precis som Bengt Jonsland har inte heller han frågat ungdomar som haft med Staffan Holmqvist att göra. Precis som Bengt Jonsland har han frågat runt bland de andra cylinderhattarna, gossarna som förespråkar makt och framgång framför etik och moral. På de grunderna tycker han sig ha rätten att avfärda att någonting någonsin skulle hänt.

Äckligt. Människor som tänker i sådana banor förstår ingenting och är värda lika lite. Så arg man blir.

2 kommentarer

Filed under Artiklar, Händelser, Idrott, Krönikor