Kåkstad Lund – nu i kommunal regi

kakstad_0

Intill Sankt Hans planeras camping/kåkstad

Man får trots den blåa logotypen fastetsad på pannan konstatera att Mats Helmfrid har en poäng när han kommenterar den uppkomna romfrågan.
”– Vi tror att det blir störningar och att man får ett permanent boende. Och av likabehandlingsskäl tycker inte vi att man kan erbjuda EU-medborgare permanent boende så här till ett lågt pris. Man måste behandla alla lika, säger han.”

Mellan raderna kan man läsa att du bor svindyrt och att LKF samt Lunds andra föredragna hyresvärdar och byggherrar ägnar sig åt ett utsugeri du inte under några omständigheter borde acceptera, och att när nu en billig modullösning förmodligen kommer presenteras så kommer den missunsamma psykopaten i oss ifrågasätta varför i hela helvete våra liv är så svåra och deras så enkla.

När det uppdagades att ett trettiotal romer bosatt sig på förpackningsföretaget Flextrus parkering gick det hus i helvete. Företagets egen frustration var i någon mån förklarlig men att hela landet efter typ fyrtio år av avindustrialisering plötsligt gick crazy över risken att ett svenskt företag skulle flytta utomlands handlar naturligtvis mer om betraktelsen att smutsiga utlänningar vandaliserar Disney-filmen det svenska folket bosatt sig i.

Patologiskt hatiske Ted Ekeroth överklagade kommunens regelvidriga bygglov

Patologiskt hatiske Ted Ekeroth överklagade kommunens regelvidriga bygglov

Situationen är väntad.

För två år sedan startade jag ett projekt som hette ”Kåkstad Lund”. Det rann ut i sanden, men jag motiverade det så här:

”Projektet är en protest mot bostadssituationen i Lund i synnerhet och Sverige i allmänhet. Med den bostadspolitik som, oberoende av vem som suttit vid makten, förts i landet sedan 80-talet är det bara att räkna dagarna tills frågan både blir akut och den i särklass största i Sverige.”

Tiden har kommit nu.

Även om kåkstadsbyggandet skjutits upp efter att synnerligen osköne Ted Ekeroth påtalat att kommunens byggnadslov i alla möjliga avseenden faktiskt är regelvidrigt – vilket är svårt att motsäga – så kommer förr eller senare en byggnad eller campingplats anläggas, om inte på Sliparelyckan så annorstädes.

Mediedrevet spelar på konflikttrumman. Sida vid sida om nyheterna om det eskalerande utsugeriet – hyrorna i landet blir dyrare och dyrare inte minst i takt med att äldre bostäder ”energianpassas” och genomgår annan upprustning hyresgästen får betala – så uppmärksammas också migranternas fattigdom och bristande bostadssituation.

Den växande skara som ser den trygga medelklasstillvaron tyna bort och som utgör den nya arbetarklassen blir naturligtvis vansinnig över att slita och stressa ihjäl sig och knappt ha råd med hyran samtidigt som kommunal- och byggmuppar landet över söker lösningar för dem som inget jobb har och aldrig lär få nåt.

Kåkstäder uppstår när människor inte har någonstans att vara och samtidigt inte har abrakadabra-formeln för att existera i ett parallellt universum

Kåkstäder uppstår när människor inte har någonstans att vara och samtidigt inte har abrakadabra-formeln för att existera i ett parallellt universum

Sverige befinner sig i en omöjlig situation. Det huvudsakliga problemet är inte nationalismen, utan exceptionalismen. Den i harmonin harmlösa betraktelsen av sig själv som lite mer civiliserad, lite mer utvecklad, lite mer snäll och fredlig förvandlas till någonting monstruöst när bilden av det lyckade samhällsbygget kontrasterar den faktiska globala verklighet vi åtagit oss att leva i.

Det exceptionalistiska perspektivet är ett underbart, tidlöst och synnerligen effektivt vapen för våra makthavare – banken, media och deras dockteater – i syfte att skapa friktion mellan olika grupper, som istället för att rättmätligen bekämpa makten istället bekämpar varandra.

Precis som man utan problem kunna skissa upp ett framtidsscenario där kåkstaden är ett verkligt scenario krävs det ingen raketforskare för att komma fram till att Sverige är på bristningsgränsen. Inte på grund av invandringen, modulbyggena eller välfärden, utan på grund av skuldpolitiken, arbeit macht frei-doktrinen och människans omvandling från analog människomötare, med vad det innebär ur empatisynpunkt, till digital människobetraktare.

Situationen där invandringen belyses hårt under pågående samhällsomvandling och kommande ekonomiska kris (du vet att den kommer) kan naturligtvis med historien som facit bara leda till en slutpunkt.

”Koncentrationsläger Lund” låter kanske precis lika orealistiskt som ”Kåkstad Lund” gjorde för två år sedan, men när man ser in i gemene mans ögon och konstaterar de döda ögonen, den svunna lusten och det stagnerade hoppet vet man att det är fara i färde. En dag kommer de spridda ropen på ordning och reda omsättas i handling. Det är så hjulet snurrar.
Ordo ab chao.